Hedh riktar blicken mot Sverige: ”Finns mycket att göra”

Kalmar Artikeln publicerades
EU-parlamentarikern Anna Hedh (S) ställer inte upp till omval. Efter 15 år i Bryssel och Strasbourg vill hon nu fortsätta sitt jämställdhetsarbete i Sverige.
Foto: Lindah Tisjö
EU-parlamentarikern Anna Hedh (S) ställer inte upp till omval. Efter 15 år i Bryssel och Strasbourg vill hon nu fortsätta sitt jämställdhetsarbete i Sverige.

Hon har blivit beskjuten i Palestina, hotad av italienska chokladäggsälskare och lotsat människohandelslagstiftning genom ett EU-parlament befolkat av ledamöter som tycker att det är okej att köpa sex. Nu lämnar den stridbara Anna Hedh Bryssel bakom sig och riktar blicken mot Sverige.

På onsdagen meddelade Hedh sitt beslut i en debattartikel i Dagens arena: Efter tre mandatperioder som EU-parlamentariker ställer hon inte upp för omval.

– De tre senaste veckorna har jag vänt ut och in på mig själv, och kommit fram till att det är färdigt nu. Det är färdigt med det här kuskandet fram och tillbaka till Bryssel och Strasbourg. Det sliter så hårt på en och jag har gjort det i 15 år, med allt vad det innebär, säger Anna Hedh när Östra Småland/Nyheterna träffar henne på onsdagen.

– Under tiden har barnen vuxit upp, flyttat hemifrån och jag har fått barnbarn. Det har helt enkelt hänt saker runtomkring som fått mig att börja fundera på förändringar. Så nu har jag landat i det här beslutet och det känns faktiskt väldigt skönt, även om det är vemodigt.

Hedhs beslut meddelade hon nära nog på dagen 15 år efter att hon fick frågan om att kandidera till EU-parlamentet. Bakom henne stod de inom Socialdemokraterna som delade hennes lite mer kritiska syn på EU och via en framgångsrik personkampanj kryssade hon sig från plats 31 på valsedelns baksida till 3:e plats och en stol i EU-parlamentet.

Åren i Europas absoluta maktcentrum har varit intensiva och nu filar Anna Hedh på tankarna att skriva en självbiografi.

– Bara en sådan sak som att jag direkt fick börja arbeta med tjänstedirektivet som var så tufft utifrån svensk del, min buss blev beskjuten när jag var valobservatör i Palestina 2006 och EU:s ny leksaksdirektiv som gjorde att jag blev hotad. Jag har varit ansvarig för EU:s människohandelslagstiftning och träffat en massa människor i samband med det och samarbetat med polisen. Det finns mycket att skriva om.

Ännu återstår dock fem månader innan mandatperioden tar slut i och med EU-valet den 26 maj. Men sedan kan det mycket väl bli så att Hedh fattar pennan, fast hon tänker inte låsa in sig i någon isolerad författarlägenhet.

– Efter EU-valet är min dörr öppen. EU-parlamentariker får några månaders ersättning när de slutar och pension när de fyllt 63. Men fram tills dess måste jag jobba som alla andra, jag fyller 52 år i mars så det är några år kvar. Men jag har inte bestämt mig ännu för vad jag ska göra.

– Fast med de erfarenheter jag har och det arbete jag gjort inom inte minst jämställdhetsområdet gör att det inte borde vara något problem för mig att fortsätta arbetet med de frågorna i Sverige.

– Det är lite synd att valet här hemma är över, men det finns säkert möjlighet att få andra politiska uppdrag. Jag vill i alla fall fortsätta arbeta med politiken.

Det är inte ovanligt att före detta EU-parlamentariker blir lobbyister, är det något som lockar?

– Det beror på. I min värld finns det både goda och onda lobbyister och jag har jobbat väldigt mycket med de goda, men även de onda. Men det är klart, det finns en massa kvinnoorganisationer som man kan räkna som lobbyister och som det kan finnas intresse att engagera sig i.

– Men jag har ingen tanke på att, som en del, bli lobbyister för företag för att lotsa dem in i EU för att påverka. Men på den goda sidan går det kämpa för människors lika rättigheter.

Du har flera framgångar bakom dig, men vad har varit dina största motgångar i EU-parlamentet?

– Svårast har varit att jag engagerat mig i frågorna som man hela tiden får kämpa med: Jämställdhet och jämlikhet. Det har ständigt varit en hård kamp för att komma ett steg framåt, och vi har sett och märkt de senaste två-tre åren att våra framgångar faktiskt går bakåt nu.

– Det beror på de starka högervinda som råder i Europa och som vi ser inte minst i Ungern och i Polen. Men vi har även de tendenserna i Sverige där en högerbudget nu faktiskt stänger ner Jämställdhetsmyndigheten som är så viktig. Det är inte bara en myndighet som informerar utan även samordnar allt människohandelsarbete. Det är bekymmersamt.

Varför är jämställdhet så svårjobbat i EU-parlamentet?

– Det är svårt att arbeta mot den här gubbmaffian i parlamentet där stora delar av ledamöterna är män. Det har blivit bättre de senaste åren men det är svårt att komma fram i frågorna. Också utifrån att vi har så olika syn på saker och ting, ta bara det här med att de flesta av medlemsländerna tycker att det är okej att köpa sex, det är en rejäl bromskloss när man diskuterar människohandelslagstiftning. Samma sak är det med alkoholfrågan och restriktiv alkoholreklam som är väldigt svårt då somliga menar att alkohol bara är mat och inget annat.

– Sedan har vi hela flyktingpaketet som jag varit engagerad i och som är jättesvårt, tiggerifrågan likaså. Det är sådana frågor som är känsliga och man får kämpa som en galning för att ens få upp dem på bordet.

– Men samtidigt är det motståndet som fått mig att tycka det är viktigt att vara kvar och arbeta för en förändring. Men nu känner jag att det är dags för någon annan att ta över rodret. Så kan jag jobba med frågorna på hemmaplan i stället, det finns mycket att göra.

Nu stundar en annan vardag, hur har din familj mottagit ditt beslut?

– De är såklart jätteglada, men samtidigt har vi levt i 15 år på det här sättet. Min yngsta dotter var 2,5 år gammal när jag blev invald. Vi har haft våra rutiner och jag har varit hemma på helgerna, men det är klart att de har byggt upp sina liv kring detta.

– Så det är klart att det blir en förändring. Herregud! Ska jag behöva umgås med min man varje dag i veckan, hur ska det gå? Och han tänker likadant, så vi får väl hitta på olika strategier. Men fördelen med detta är att får jag något jobb i Stockholm så innebär pendlandet inget nytt för familjen. Och det är i Stockholm som de goda lobbyisterna finns.