Hon ger övergivna katter en andra chans till livet

Kalmar Artikeln publicerades
Jeanette Nilsson berättar att det värsta ödet hos en katt som hon tagit hand om var Kruse som kom till henne med ett trasigt öga. Han hade hittats vid Krusentiernska gården och veterinärerna misstänkte att han hade misshandlats av människor. De fick operera bort hans ena öga och han flyttade sedan till ett hem på Öland. – Han var genomsnäll och förstod liksom inte varför han hade råkat ut för det han hade, säger Jeanette. 6 bilder
Foto:Lindah Tisjö
Jeanette Nilsson berättar att det värsta ödet hos en katt som hon tagit hand om var Kruse som kom till henne med ett trasigt öga. Han hade hittats vid Krusentiernska gården och veterinärerna misstänkte att han hade misshandlats av människor. De fick operera bort hans ena öga och han flyttade sedan till ett hem på Öland. – Han var genomsnäll och förstod liksom inte varför han hade råkat ut för det han hade, säger Jeanette.

Jeanette Nilsson i Kalmar har öppnat upp sitt hem för många hemlösa katter genom åren. Vissa har fått flytta vidare till ett för alltid-hem medan andra har fått stanna kvar hos familjen.

– Den första jourhemskatten kom hit för sju år sedan. Han heter Puffen och är kvar här fortfarande, säger Jeanette Nilsson.

Det hela började med att KKS, Kattkommando Syd, hade lagt ut en bild av Puffen på Facebook och skrivit att han sökte ett hem eller en stödfamilj.

– Och bilden bara talade till mig. Hans öron var helt snittade och han tittade på mig med en blick som sa "hjälp mig" och jag tyckte så synd om honom, säger Jeanette Nilsson.

Vid det tillfället hade familjen Nilsson redan tre egna katter, men Jeanette kunde inte låta bli att hjälpa Puffen.

– Han är fortfarande väldigt skygg. Inte mot oss i familjen, men mot andra. Han är väldigt kärvänlig när han själv vill, men vi kan inte lyfta honom hur som helst utan det är på hans villkor. Han litar inte på människor så någonting har han ju varit utsatt för innan han kom hit, säger hon.

Att vara jourhem innebär att man själv står för mat, kattsand, husrum och kärlek och att KKS går in och betalar veterinärkostnader om det behövs. Man tar tillfälligt hand om katten som om det vore ens egen, samtidigt som det letas efter ett för alltid-hem.

– När jourhemskatterna kommer hit så får jag skriva på ett kontrakt om att jag är ett stödhem och att katterna tillhör KKS. När de sedan flyttar så blir det ett nytt kontrakt, ett omplaceringskontrakt som det nya hemmet får skriva under, säger Jeanette.

Just nu har hon två jourhemskatter, kattungarna Caspian och Lucy, och sex egna.

– Cleo, mamman till kattungarna, flyttade till en ny familj för ett par veckor sedan och nu i dagarna ska också de små flytta till ett för alltid-hem, säger hon.

När Jeanette tog emot Cleo var hon dräktig och KKS trodde att hon skulle föda sina tre ungar inom ett par veckor. Så blev det inte, utan ungarna kom först två månader senare.

– Cleo gick runt hela dagen och kurrade och letade efter något ställe att vara på. Sen bestämde hon sig för Alice rum och Alice blev överlycklig och bullade upp sängen med filtar och satt där och väntade.

Den första ungen föddes utan konstigheter i yngsta dottern Alice säng. De andra ungarna tog lite längre tid på sig och efter att ha suttit uppe till klockan 02 och väntat så gav familjen tillslut upp och gick och la sig.

Tidigt nästa morgon så föddes de andra två ungarna och familjen lyckades på något sätt vakna till och var med även då.

– Allt gick jättesmidigt och Cleo var jätteduktig. Hon visste precis hur hon skulle göra. Det var häftigt att ha så små kattungar och till en början fick jag hålla koll så att alla fick mat och höll värmen.

Baksidan av att vara jourhem tycker Jeanette är när katterna sedan flyttar.

– Det känns fruktansvärt. Jättehemskt. Den första kattungen flyttade förra helgen och på något sätt så måste jag försöka släppa taget för att kunna fortsätta. Jag har ju lagt en grund för dem och gett dem en trygg uppväxt här. Och nu får de fortsätta att göra någon annan glad.

Det svåraste är när en katt har stannat hos familjen länge och ingen har visat något intresse för den. Då har Jeanette på något sätt förlikat sig med att den kanske kommer att få stanna.

– Sen rätt som det är så är det någon som visar intresse och då känns det liksom delat; man blir glad och besviken på samma gång.

Och med vissa katter får man ett speciellt band menar Jeanette.

– De knyter sig ju an till olika familjemedlemmar och för mig är det ju värst när någon som sovit hos mig varje natt ska flytta. Samtidigt är det väldigt jobbigt att se Alice ledsen när "hennes" katt ska flytta. Då blir jag ju ledsen dels för katten men också för att Alice är ledsen.

– Efter varje jourhemskatt vi har haft så har jag sagt "det där var sista gången, nu orkar vi inte mer", men sen dyker det upp någon ny och då vill man ju hjälpa.

Som mest så har Jeanette haft tio katter samtidigt, men hon upplever inte att det känns som speciellt mycket.

– Det blir en vardag. Man märker ju på foder och kattsand att det går åt, men katterna har sina platser i huset som de brukar hålla till på och man märker inte av dem så värst mycket.

Just nu håller KKS på att rädda många hemlösa katter som håller till vid Moskogens avfallsanläggning i Kalmar. Såhär långt har de lyckats rädda 17 katter som alla har fått ett hem på något sätt. Men ensamma och övergivna katter finns det hela tiden och jourhem behövs nu mer än någonsin.

Fakta om

Jeanette Nilsson

Bor: Smedby

Ålder: 38

Familj: Maken Henrik, döttrarna Amanda och Alice och sex katter

Gör: Sjukskriven

Intressen: Familjen, matlagning och bakning, katter

Visa mer...