”Ingen bryr sig om LSS efter valet”

Kalmar Artikeln publicerades
Nora Eklöv, generalsekreterare i Unga Rörelsehindrade är mycket missnöjd med utvecklingen av LSS-frågan.
Foto: Mats Holmertz
Nora Eklöv, generalsekreterare i Unga Rörelsehindrade är mycket missnöjd med utvecklingen av LSS-frågan.

I valrörelsen var LSS en stor fråga. Nu bryr sig ingen och nerdragningarna som drabbar handikappade fortsätter varje dag säger Nora Eklöv från Glömminge, generalsekreterare i förbundet Unga Rörelsehindrade.

Innan valet fick Nora låna ut sitt namn till en föreslagen lag som skulle göra det möjligt att att ta med sig beviljad assistans från en kommun till en annan, Lex Nora. Då stod politikerna i kö för att tala om LSS.

– Nu verkar ingen vara intresserad. Tvärt om får vi hela tiden signaler om att såväl Försäkringskassan som kommunerna gör nerdragningar och försämringar i tiderna.

Den utredning om LSS framtid som fortfarande arbetar har flera gånger fått sitt slutdatum framflyttat. Nu sägs det att den ska lägga fram sitt förslag den 10 januari. Sedan ska det ut på remiss, färdigställas och så småningom beslutas i riksdagen.

– Det kommer alltså att ta lång tid innan det är klart, säger Nora Eklöv.

– Valrörelsen lovade förändring och förbättring. Ändå sitter vi här två månader senare och har inte fått gehör för vad vi i funktionshinderrörelsen sagt att vi befarat hela tiden under utredningen. Det vill säga att med de nuvarande direktiven om att kostnader ska hållas nere och inte öka, kommer utredningen aldrig att kunna komma med förslag på förbättringar.

Hon menar att frågan om LSS har tagit en paus inom politiken. Och synen på dem som får assistanstid är fortfarande som förmånstagare som man anser får för mycket i vinst och som behöver begränsas.

Det man hittills sett av utredningen är oroväckande menar man.

– Förslagen står svart på vitt. Vi fråntas våra rättigheter. Ett av förslagen från utredningen är att det ska finnas en schablon om 15 timmar assistans i veckan för fritidsaktiviteter, inköp och hemmasysslor. Det vill säga för de flesta av våra så kallade övriga behov.

– Att sätta en gräns för övriga behov är att tumma på den enskildes frihet och rätt att leva sitt liv som hen vill. Men det är också att försvåra vardagen. Det skulle vara lika illa som att riksdagen beslutade om utegångsförbud efter en viss tid på kvällen eller att barn nu enbart får ha en fritidsaktivitet i veckan.