Järngänget som trotsar snöstormen

Borgholm Artikeln publicerades
Bild tagen av Benny Wennberg i samband med morgondoppet i söndags. Vi vattnet syns Per Jakob Wiberg som ingår i järngänget.
Foto: Benny Wennberg
Bild tagen av Benny Wennberg i samband med morgondoppet i söndags. Vi vattnet syns Per Jakob Wiberg som ingår i järngänget.

Snökanoner, undantagstillstånd i trafiken och nationell isvecka. Det hindrar inte järngänget i Borgholm som träffas klockan 06.30 varje vardagsmorgon vid Kallbadhuset i Borgholm.

I den härdade gruppen ingår Benny Wennberg, förvaltningschef vid serviceförvaltningen i Kalmar.

– Vi säger det nu att ”hoppas att folk inte ser oss”, säger Benny Wennberg och skrattar.

– I morse när vi kom cyklandes i våra morgonrockar så kom vi inte hela vägen fram utan fick ställa cyklarna, pulsa fram i snön och flytta undan isflak för att komma ner i hålet. Men det finns inte på kartan att skicka ett sms om att skita i det.

Benny Wennberg är förvaltningschef vid serviceförvaltningen i Kalmar men bor i Borgholm.
Foto: Mattias Rubin
Benny Wennberg är förvaltningschef vid serviceförvaltningen i Kalmar men bor i Borgholm.

Vad får er att fortsätta?

– Det är ett måste och ger en enorm kick. Jag har hållit på i ett antal år nu och jag tror att det är som att börja röka, när man väl börjat så är det skitsvårt att sluta. Det är ett underbart sätt att starta dagen. Man tar på sig mjukisbyxor, tröja, en handduk runt halsen, morgonrocken, ett par stora gummistövlar och sedan iväg.

– Vi i grundstyrkan är fem personer i Borgholm som ses klockan 06.30 på vardagar och 07.30 på helgerna. Sedan har vi lite rookies som ansluter på sommaren men det är inte lika kaxigt.

– Fast vi har faktiskt en gästspelare som anslutit sig de här dagarna. Håkan Syrén, vår förre ÖB, är sommarölänning men är nere just nu och så fort han är nere så ansluter han sig, oavsett väder.

Finns det något väder då ni inte badar?

– Nej, faktiskt inte. Inte hittills i alla fall. Förra året badade vi den 4 januari, om du minns den stormen. Då var det nästan vatten uppe på bryggan och man fick hålla i sig i stegen för att inte blåsa bort med vågorna.