Kalmarborna är trygga – men känner sig otrygga

Kalmar Artikeln publicerades
Polisens trygghetsmätningen visar att många invånare känner sig otrygga, men att få drabbas av brott. På bilden, Nikolaus Kalcidis, kommunpolis i Kalmar.
Foto: Andreas Yngvesson
Polisens trygghetsmätningen visar att många invånare känner sig otrygga, men att få drabbas av brott. På bilden, Nikolaus Kalcidis, kommunpolis i Kalmar.

Precis som de senaste åren känner sig många Kalmarbor otrygga, men det är inte många som verkligen utsätts för brott. Det visar polisens trygghetsmätning.

4 200 invånare i Kalmar mellan 16 och 85 år har fått enkäten skickad till sig och 64 procent av dem har svarat. Mätningen visar precis som ifjol att Kalmar i det stora är en trygg stad, men att många invånare känner sig otrygga.

– Jag tror att vi måste bli bättre på att kommunicera de åtgärder som vi gör. Mycket har gjorts, vi har satt in extra vakter, vi har trygghetsvandringar och grannsamverkan, säger kommunalrådet Dzenita Abaza som även är ordförande i trygghetsrådet.

På de flesta punkterna i enkäten är Kalmarborna nöjda men ett par punkter sticker ut i negativ riktning.

– Dels är det känslan av otrygghet, många känner en viss otrygghet. Dels är det många som upplever att polisen inte bryr sig om den lokala problematiken, säger Nikolaus Kalcidis som är kommunpolis.

Kalcidis menar att det är fel, att polisen självfallet bryr sig om problemen på lokal nivå.

– Det betyder ju att vi har en del att jobba med. Självklart bryr vi oss, men frågan är om folk vet vad vi gör? Vi måste kanske bli bättre på att kommunicera.

Ann-Sofie Lagercrantz är strateg för social hållbarhet i Kalmar kommun och hon tycker att resultatet i mätningen inte riktigt stämmer överens med hennes bild av verkligheten.

– Enligt mätningen känner sig invånarna i Funkabo och Norrliden otrygga. Men när vi har varit på plats och pratat med folk så är bilden en annan, de menar att de känner sig trygga. Vi behöver få en djupare bild av varför en del känner sig otrygga, säger hon.

– Det är inte primärt rädslan att utsättas för brott som ger känslan av otrygghet. Vi måste titta på vilka mekanismer i de olika stadsdelarna som ligger bakom detta. Är det tilliten till människor och polisen som ligger bakom?