Kiselalgers klimatnytta får miljonstöd – Forskare vid LNU ska göra avancerade experiment: ”Otroligt spännande”

Linnéuniversitetet Artikeln publicerades

Ett femårigt forskningsprojekt som ska studera kiselalger har fått drygt 34 miljoner kronor. Tre forskare vid Linnéuniversitetet ska ingå i arbetet med projektet.

Kiselalger från McMurdosundet i Antarktis sedda genom ett mikroskop.
Foto: Prof. Gordon T. Taylor, Stony Brook University/Wikipedia
Kiselalger från McMurdosundet i Antarktis sedda genom ett mikroskop.

Kiselalger, även kallade diatoméer, är encelliga organismer som skapar ett skal av kiseldioxid kring sig. Skal som kan se mycket olika ut.

– Kisel spelar en avgörande roll i de globala kretsloppen av näringsämnen och inverkar därigenom på vår planets klimat och oceanernas produktivitet, säger Jarone Pinhassi, professor i mikrobiologi.

Han är tillsammans med forskarna Hanna Farnelid och Daniel Lundin medsökande i ett femårigt projekt om det globala kretsloppet för kisel. Ett projekt som under tisdagen fick drygt 34 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Huvudsökande är Daniel Conley, professor i biogeokemi vid Lunds universitet.

Kisel är avgörande för hur många kiselalger som kan leva eftersom de behöver stora mängder kisel till sina skal. Algerna kan tyckas små och oansenliga, men i världshaven tar de upp ungefär 53 miljoner ton kol varje dag i form av koldioxid genom fotosyntesen. Denna siffra kan jämföras med att mänsklighetens användning av fossila bränslen varje dag släpper ut ungefär 21 miljoner ton kol.

När kiselalgerna sedan dör, och sjunker mot bottnen, spelar de en viktig roll i att ta med sig koldioxid från ytvattnet ner i djuphaven. Forskarna ska undersöka hur kiselmineralets kretslopp har förändrats under årmiljonerna.

Jarone Pinhassi, professor i mikrobiologi, ser framemot att arbeta i ett multidisciplinärt team.
Foto: LNU
Jarone Pinhassi, professor i mikrobiologi, ser framemot att arbeta i ett multidisciplinärt team.

En del av forskningen ska ske i de nya lokalerna i Kalmar.

– I det här projektet vill vi ta reda på hur kiselalger konkurrerar med andra alger som nyligen visat sig också utnyttja kisel, säger Jarone Pinhassi.

– I våra nya lokaler här vid Linnéuniversitetet har vi fina klimatkammare som gör det möjligt att göra sådana avancerade experiment.

Tillsammans med kollegorna ska han i det nya projektet undersöka hur kiselalger och andra växtplankton kan ha bidragit till att reglera kiselhalterna i havet under den senaste årmiljarden.

Forskarna har identifierat tre tidsperioder som med stor sannolikhet omfattats av påtagliga, men tämligen outforskade, förändringar i kislets kretslopp i havet. Den äldsta perioden handlar om övergången från bakteriernas dominans till tidiga växtplanktons fotosyntes för 1 000 till 500 miljoner år sedan.

Nästa period rör utvecklingen av kiselalger och dess släktingar för cirka 200 miljoner år sedan. Sista perioden sträcker sig från 66 miljoner år sedan fram till i dag, då det förekommit stora variationer i kiselhalterna i havet genom tillflöden från land.

– Det blir otroligt spännande att jobba i ett multidisciplinärt team – med allt från genetiska analyser till geologi – för att finna ny kunskap om hur mikroorganismer i havet reglerar näringsflöden som har inverkan på global skala, säger Jarone Pinhassi.

Fakta

Kiselalger

Kiselalgerna, även kallade diatoméer, (Bacillariophyta, Bacillariophyceae) är en mycket stor grupp encelliga eukaryota organismer.

En del bildar kedjor eller enkla kolonier. En karaktäristisk egenskap är att de formar ett skal av kiseldioxid runt sig. De olika arterna har skal med mycket olika form.

Kiselalgerna delas in i mer än 200 släkten och man uppskattar antalet arter till ungefär 100 000.

De har mycket vid utbredning. De flesta lever ute i de öppna haven och i sötvattensjöar. De förekommer också som tunna skikt längs leriga strandkanter. Där luften är fuktig kan vissa frodas även långt från direkta vattensamlingar.

Kiselalgerna står för ungefär 45% av fotosyntesen i haven.

De rör sig genom att utsöndra ett sekret, som svar på ett fysikalisk eller kemisk stimuli.

Skalen har en relativt hög densitet, vilket gör att kiselalgerna tenderar att sjunka i vatten. För att de ändå ska kunna stanna kvar i ytskiktet är de beroende av att vind, vågor och strömmar rör om i vattnet. En del arter kan reglera densiteten så att de håller sig nära vattenytan.

Källa: Wikipedia

Visa mer...