Märkt för evigt med Kalmar

Lindsdal Artikeln publicerades
Ann Engman har gaddat sig med Kalmar stadsvapen, i gult, rött och blått.
Foto: Karin Asmundsson
Ann Engman har gaddat sig med Kalmar stadsvapen, i gult, rött och blått.

Livet ut kommer Ann Engman att vara märkt. På vänster överarm finns Kalmar stadsvapen i gult, rött och blått, och under det texten Kalmar.

– Jag älskar Kalmar, säger hon.

– Jag tror att det här är Sveriges första kommuntatuering. Jag har inte sett någon annan som har sin kommunlogotyp tatuerad, så lite stort är det allt, säger Henrik Nilsson som är kommunikationschef.

Tatueringen kostade ett par tusen kronor som kommunen betalade:

– Det här är den billigaste marknadsföringspeng jag någonsin har spenderat. Tänk i sommar, det är perfekt när hon går bararmad i sommarstaden Kalmar!

I början av juni blev Ann tatuerad.

– Det tog tre-fyra timmar, säger hon.

Kommunikationsavdelningen var där och filmade. Under ledningsdagarna för kommunens alla chefer tidigare i höstas var det premiärvisning.

– Jag är så glad att det var någon som nappade på min utmaning! Om jag skulle tatuera mig? Nej, jag rädd för smärta, och jag är glad över att någon annan gjorde det, säger Henrik Nilsson.

Läs också

Ann jobbar inom hemtjänsten. Det var på Omsorgsdagen för personalen inom omsorgsförvaltningen förra året som frågan kom upp.

– Henrik Nilsson sa att hans dröm alltid varit att någon skulle tatuera in stadsvapen. Jag tog kontakt, och han blev så himla glad, men det tog över ett år.

Fördröjningen beror på att det blev politisk strid om kommunens nya grafiska program, men i våras tog kommunfullmäktige beslut.

– Lite knäppt är det allt, men mest roligt, säger Ann och visar tatueringen.

Några fler tatueringar är inte aktuellt, inte nu i varje fall.

Ann är undersköterska. Efter några år inom psykiatrin bytte hon till äldreomsorgen.

– Det är det bästa jag någonsin gjort! Länge sa jag aldrig, men så började jag och jag stortrivs!

Ann jobbar i centrum, Ängö, Kvarnholmen, Varvsholmen, Svinö.

– Jag går oftast hem till dem jag är kontaktman för, sex stycken. Det är ofta flera besök varje dag. Är det mycket larm kan det bli stressigt, men vid en del besök har man gott om tid. Det är ett underbart jobb, även om det kan vara tungt både fysiskt och psykiskt.