Murknande träd för biologisk mångfald

Kalmar Artikeln publicerades
Tomas Burén står mitt i faunadepån ute på Värsnäs. Här ska träden få förmultna, och under tiden ge förutsättningar för insekter och svampar.
Foto: Karin Asmundsson
Tomas Burén står mitt i faunadepån ute på Värsnäs. Här ska träden få förmultna, och under tiden ge förutsättningar för insekter och svampar.

Tomas Burén står mitt i en faunadepå. En faunadepå, det är döda träd som är en viktig förutsättning för den biologiska mångfalden. Faunadepån finns på Värsnäs och består av träd som huggits ner i Kalmar kommun.

I skogen är det självklart att döda träd ska lämnas, eftersom det är många insekter och svampar som livnär sig på död ved. Men i staden kan döda träd bli en säkerhetsrisk, och då fraktas de ut i skogen.

Det är rejäla dimensioner på träden i depån, och det kommer att ta många år innan de återgått till naturen. Vedupplaget vid golfbanan sträcker sig långt in i skogen. Här finns främst lövträd, som ekar, almar och lindar.

Tomas Burén är miljöhandläggare på samhällsbyggnadskontoret, och har varit med och arbetat fram kommunens Trädplan, som ska säkerställa att tätorten har en rik tillgång till träd av olika åldrar och arter. Målet med planen är att samla kunskap om träden i Kalmars stadsmiljö, ta fram riktlinjer för planering och skötsel samt identifiera områden där träd i dåligt skick behöver ersättas inom de närmaste åren.

– Det finns en träddatabas, med alla planterade träd som sköts av kommunen, däremot inte alla träd i skogar och dungar, säger Tomas Burén.

Generellt ökar trädens värde med åldern eftersom gamla träd har fler strukturer som kan användas av andra arter.

Men problemet är att när träden börjar bli riktigt värdefulla ut ett naturvårdsperspektiv ökar risken att de ska orsaka skador, till exempel genom nedfallande grenar eller stormfällning.

När gamla träd med håligheter tas bort bör stammarna tas tillvara på som faunadepåer, alltså upplag för ved som lämnas för att gynna svampar. Trädplanen består av två delar. I den första finns trädens historia, riktlinjer för planering och skötsel, ekosystem och lagstiftning. Den andra är en handlingsplan för områden med träd i dålig skick. Den andra delen är inte klar än.

Kvarnholmen var från början helt trädlöst för att inte störa den militära verksamheten. År 1797 kom en kunglig befallning att stadsportarna skulle lyftas av, och Kalmar stad fick ta över fortifikationsvallarna revs delar av fästningen för att ge plats för grönska.

Sällskapet Dryaden bildades 1856 för att försköna vallarna. Många av träden på Kattrumpan och området runt Västerport planterades då. Senare har det upptäckts att flera av träden på muren förstör murverket med sina rötter. Av trädplanen framgår att det idag finns omkring 800 träd på Kvarnholmen. Vanligast är lind och oxel, men det finns också alm, platan och skogslönn.

Stadsparken, Kalmar gröna finrum, anlades 1877 -1880 med inspiration från den engelska parken. Träden är en blandning av inhemska och exotiska trädarter.

Det finns flera centralt anlagda trädalléer, bland annat på Esplanaden, Slottsallén, Södra Kanalgatan och längs Erik Dahlbergs väg.

Planen innehåller rekommendationer, som att stor hänsyn ska tas vid byggnation, att man bör titta på salttålighet innan man planterar träd utmed gator som saltas och att arter med utbrett rotsystem ska undvikas nära ledningar.

Det finns en del lagar som berör träd:

Alléer är biotopskyddade, och ska träd tas bort i en allé krävs dispens från länsstyrelsen. I en del detaljplaner finns bestämmelser om marklovplikt för trädfällning. En del gamla träd är skyddade som naturminnen, och gamla träd kan hysa arter som är fridlysta.