Oro efter besked om stängning

Kalmar Artikeln publicerades
Ett 40-tal av de romer som bor på Salveområdet hade kommit till informationsmötet. Beskedet om stängningen togs emot med tårar och oro.
Foto:Linn Alvarström
Ett 40-tal av de romer som bor på Salveområdet hade kommit till informationsmötet. Beskedet om stängningen togs emot med tårar och oro.

I går fick de romska tiggarna beskedet att tisdag natt är sista natten som de får bo i Salvelägret. Och beskedet togs emot med tårar och oro.

Ett 40-tal romer hade samlats till informationsmötet i Café Lorens under torsdagskvällen. Cecilia Frid, socialchef, Benny Wennberg, förvaltningschef på serviceförvaltningen och Johan Ekelund, socialsekreterare, hade fått det tunga uppdraget att meddela romerna om stängningen av lägret.

– Det här känns riktigt jobbigt, det handlar ju om enskilda individer. Det är riktigt tufft, säger Benny Wennberg, precis innan mötet skulle börja.

– På onsdag så bryter vi strömmen, stänger av vattnet och låser byggnaden på området. Det är förbjudet att ha fordon på området, det gäller både bilar och husvagnar. Vi vädjar till er att ta bort det som är era tillhörigheter. Det som blir kvar kommer att betraktas som skrot och fraktas bort därifrån.

    Oroliga blickar tittar på Wennberg medan tolken Rafael Ranca översätter ord för ord. En kvinna börjar gråta och det mumlas lite här och var i lokalen. Någon sätter händerna för ansiktet och suckar djupt.

    – Tisdag natt är den sista natten ni kan vara där, fortsätter Benny Wennberg.

    Romerna erbjöds att få åka tillbaka till Rumänien med en buss på tisdag. Men det var ingen som nappade på det.

    – De vill inte åka tillbaka. De har inga jobb i hemlandet och de får ingen ersättning från a-kassa eller annat. De får mer pengar genom att tigga här i Sverige än vad de skulle få i lön i Rumänien, tolkar Rafael Ranca när jag frågar några romer varför de inte vill återvända till sitt hemland.

    – Snälla, jag ber er, kan vi inte få stanna en månad till? Snälla, sa en av de manliga romerna och gick fram till Benny Wennberg.

    – Tyvärr, sorry, det går inte, svarar Benny Wennberg.

    Flera romer frågade varför man var tvungen att stänga området. Benny Wennberg förklarade att det var en ren säkerhetsåtgärd, att det är farligt att bo där i och med de stora bristerna i brandsäkerheten bland annat.

    – Det har varit bra fram tills i dag. Nu undrar vi hur det kommer se ut nästa vecka. Var ska vi sova? Vi får väl bo i våra bilar och ha motorerna i gång så att vi får värme, säger en av de kvinnliga romerna och får medhåll från sina vänner.

    Pensionären Kåre Eriksson, som engagerat sig mycket i romernas situation, var på plats för att lyssna vad som sades på mötet.

    – Det är en sorgens dag, verkligen. Vad har de för val nu än att bo i gamla plåtbilar? Tänk sen när det blir riktigt kallt. Fy, det här gör mig så ledsen, säger han.

    Han berättar att han har fått en speciell kontakt med en av de romska tjejerna och att han är orolig för hennes skull.

    – Hon har två barn och ingen utbildning. Jag har gett henne lite pengar emellanåt och så brukar jag åka ner med lite mat ibland. Det känns i hjärteroten att hon liksom är en del av mitt liv och hur ska hennes liv bli nu? säger han.