På kurs för att sticka och kroka

Högalid
Elisabet Johnsson förklarar sockstickningens mysterier för Sara Brattström och Ida Andrén.
Foto:
j
Foto:
Vill man värna miljön kan man virka eller sticka sin egen kasse som alternativ till plastkassen.
Foto:
Kerstin har en handstickad namnskylt.
Foto:

Det är lite knepigt att hålla fyra stickor och sticka med den femte men Sara Brattström och Ida Andrén kämpar på. I sommarvärmen sitter 13 kvinnor inomhus och stickar sockar och sjalar.

I en vecka pågår kursen där kvinnorna får lära mer om att sticka sockor och sjalar, göra ytmönster och flerfärgsmönster samt att kroka. Här finns både rutinerade stickerskor och sådana som precis börjat.

Ida André är yngst av deltagarna. Hon är 20 år, och har åkt från Borsås för att vara med på kursen. Första uppgiften är att sticka strumpor. Det är flera moment, man ska sticka ett skaft, en häl och så själva foten.

– Jag har länge velat lära mig sticka. Jag fick lära mig grunderna i syslöjden, men jag vill göra lite mer grejer.

Bredvid henne sitter Sara Brattström och försöker få ordning på stickorna. Elisabet Johnsson som är kursledare förklarar hur man ska göra för att sticka runt och göra resår.

Mest rutinerad är nog Ulla-Lena Thimgren från Halltorp. Hon var inte ens fyra år gammal när hon lärde sig att sticka.

– Jag var tre och ett halvt, och jag fick följa med in i en garnaffär i Visby och expediten klättrade upp på en stege och hämtade en liten garnväska i plast med två röda stickor och sedan stickade jaghalsdukar till dockorna i stoppgarn. Sedan dess har jag stickat.

Hon stickar hela tiden, säger hon.

– Jag stickar alltid. Det blir uppsving för stickningen emellanåt, men jag stickat oavsett.

På stickorna nu har hon en strumpstickning med en fläta på skaftet.

Men det är inte billigare att sticka själv jämfört med att köpa färdiga plagg.

– Lägger man ner mycket energi på att göra ett större jobb ska man ha bra garn.

Kerstin Gustafsson och Titti Beijer stickar båda sjalar i tunt självrandande ullgarn.

– Det är avslappnande att sticka, och man får utlopp för sin fantasi och kreativitet. Och det är bra presenter. Det är alltid någon som behöver en sjal eller ett par strumpor, säger Kerstin.

– Man ser hur det växer fram. Och är det inte roligt börjar man om på nytt, säger Titti.