Posten i Kalmar kommun genom århundraden

Kalmar kommun Artikeln publicerades
Björn Erlandsson och Sven Erik Jönsson har lagt ner mycket arbete på att gräva i arkiven efter postens historia i Kalmar kommun.
Foto: Lotta Zaar
Björn Erlandsson och Sven Erik Jönsson har lagt ner mycket arbete på att gräva i arkiven efter postens historia i Kalmar kommun.

I en ny bok skildras postväsendet i Kalmar från 1600-talet fram till våra dagar. Det är ett gediget arbete som filatelisterna Björn Erlandsson och Sven Erik Jönsson har genomfört. De lyfter fram en okänd del av Kalmars historia med åtskilliga levnadsöden, strapatser och oegentligheter.

Syftet med boken är att hedra alla de tusentals människor i Kalmar med omnejd som under århundraden har sett till att posten kommer fram.

– Posten är förmodligen den organisation som haft flest anställda i Kalmar genom tiderna eftersom den funnits så länge, säger Björn Erlandsson som varit ordförande i Kalmar Filatelistförening som har gett ut boken.

– Det är människorna, platserna och tiden som vi har velat lyfta fram, säger Sven Erik Jönsson som suttit i föreningens styrelse i 30 år.

Båda är således fullfjädrade frimärkssamlare. I boken finns visserligen också en hel del frimärken, men då i syfte att lyfta fram alla de poststationer som funnits i Kalmar kommun. Varje station hade en egen stämpel och brev med dessa märken är eftertraktade i samlarkretsar.

– Det var med poststationerna som arbetet med boken började.

Det var den numera framlidne filatelisten Per Gunnarsson som kom med idén att skildra postens historia.

– Stommen till boken hade han påbörjat.

En poststation skiljer ut sig i sammanhanget. Tingby i Smedby var bara poststation i sju månader 1874. I boken står att frimärken poststämplade i Tingby inte har påträffats av samlarna.

Björn Erlandsson ler finurligt när detta kommer på tal.

– Jag har hört talas om det.

Skulle ett brev poststämplat i Tingby dyka upp vore det en smärre sensation.

– Det skulle vara värt 100 000 kronor eller mer, säger Sven Erik Jönsson. Samlare är ett märkligt släkte. Att ha en lucka i samlingen är som en sjukdom.

Det numera gröna huset på Västra Sjögatan 9 var på 1700-talet sannolikt postkontor och bostad åt postmästare Olof Reppler. Huset lär ha ödelagts i den stora stadsbranden 1765.
Det numera gröna huset på Västra Sjögatan 9 var på 1700-talet sannolikt postkontor och bostad åt postmästare Olof Reppler. Huset lär ha ödelagts i den stora stadsbranden 1765.

För att förstå vidden av vilket arbete som de båda har lagt ner i bokprojektet beskriver han hur de letat efter resterna av poststället Tingby med hjälp av en pensionerad vägingenjör med god lokalkännedom.

– En sommardag för ett par år sedan gick vi runt och skådade husgrunder utan att hitta den. Det säger lite grann om den ambition som vi har haft.

Med noggrannhet och inlevelse har författarna klätt postens historia med människor och liv. Postmästarna från 1636 och fram till nutid gås igenom med familjer och levnadsöden.

– Lars Erik Rosenlund är en familjedynasti. Postmästarna satt i princip till de avled. Det var nästan bara döden som kunde skilja de från ämbetet.

När det väl skedde kom postmästaränkan in i bilden.

– Det var som med prästerna förr, den nya prästen konserverade den gamla prästens änka. Det var samma sak med postmästarna.

En oväntad upptäckt under faktainsamlandet var flera fall av förskingring i postväsendet. Det var händelser som i vissa fall tystades ned.

– Bara pengar betalades tillbaka föredrog Posten att inte polisanmäla och göra någon affär av saken. En förklaring kan vara att det här sociala skiktet höll ihop på ett ännu mer tajt sätt än idag.

Postmästaren var en maktfaktor genom sin roll som informationsförmedlare.

– Folk fick inga nyheter utifrån på 1600-talet. Postmästaren hade till uppgift att skicka in viktiga händelser till Stockholm som sedan samlades i Post och inrikes tidningar.

När denna tidning levererades till Kalmar fick medborgarna läsa den mot ersättning, om de kunde. Annars fick de nyheterna berättade för sig.

Brev som skickades på denna tiden var försedda med namn och stad.

– Postadresser fanns inte. Folk som reste anmälde sig hos postmästaren och berättade var de bodde om det skulle komma någon post.

Att posten delades ut på olika vis höll i sig ända in på 1900-talet. De som bodde i Rinkabyholm fick länge hämta sin post i Hossmo. Först på 1920-talet fick samhället en egen affär med posthantering. Väskan med post förvarades i en låda i lanthandeln. När folk handlade fick de fråga om det kommit någon post och då tog man gärna även med sig posten till grannarna.

Postgången i Kalmar var även en anhalt till utrikes post. Något som tas upp i boken när kriget med Danmark ledde till att rutten fick ändras österut för att inte riskera att fastna i danskarnas klor. Posten skulle även fraktas över till Öland och Gotland.

– Sommartid var allt frid och fröjd, men vintertid... I vissa fall rodde man från norra Öland till Gotland.

Efter att ha lagt ner hundratals timmar i grävande i kyrkbokföring och tidningsarkiv har de båda vännerna gått i mål med bokprojektet.

– Med ålderns rätt är jag färdig med detta kan jag säga.

– Det känns som ett västgötaklimax. Här ligger boken, nu är det inte mer. Det var resan som var nöjet. Det som är kvar är att få betyg.

Undertecknad kan bara ge ett med beröm godkänt och rekommendera den som är intresserad av lokalhistoria att förse sig med ett eget exemplar från filatelistföreningen.