Rörelse och sprängkraft i sökandet efter rötterna

Kalmar Artikeln publicerades
–  Den ser ut att vara på väg härifrån, på vandring, säger Peder om fotografiet med det passande latinska namnet Exitus Solatium.
Foto: Peder Nabo
– Den ser ut att vara på väg härifrån, på vandring, säger Peder om fotografiet med det passande latinska namnet Exitus Solatium.

Peder Nabo öppnar separatutställningen Rot på Kalmar konstmuseum.

När vi stiger in i utställningsrummet möts vi av stora bilder som visar det lilla; detaljerna, de minsta beståndsdelarna som finns under jord och som vi vanligtvis inte får ta del av. I de stilla bilderna finns det rörelse, liv och död. Peder har fångat sprängkraften i naturen.

– Jag använder mig alltid av bildmetaforer, säger Peder. - Roten, rötterna, är en av dem.

Intresset för att ge uppmärksamhet åt växtlighet och åt rötterna har alltid lockat Peder. Han berättar om sin uppväxt i Ljungbyholm och om hur han hållit till mycket på ån, där han fascinerats av alträdets rötter som breder ut sig ner i vattnet. Som barn gav dem honom känslan av att han befann sig i en djungel.

Att Peder skulle utbilda sig inom fotografi var tidigt en självklarhet. Han studerade på Konstfack 1981 och via ett stipendium gick han senare en sommarkurs på San Francisco Art Institute i Kalifornien.

– Fotograferande är det enda som jag har utbildning till, påpekar Peder. - Musiken har ingen lärt mig.

Ändå är det för många från den fyrtiotvå år långa karriären som kompositör och musiker på Byteatern som Peder Nabo känns igen. I avskedsföreställningen D-moll är ljusgrönt gästade han i vintras Kalmar konstmuseum och sökte musikens inre väsen genom musik och bild. Rötter projicerades på hans bröst medan han förklarade musikens födsel.

Nu har Peder återvänt till Kalmar konstmuseum.

I fotografierna lyser fascinationen för naturens styrka igenom. Peder har en förkärlek för invasiva växter, hur växtligheten kan ta över, växa in i hem, spränga murar.

Foliis Jacalin.
Foto: Peder Nabo
Foliis Jacalin.

Författaren Tove Folkesson har varit en viktig influens. Peder tycker om hennes sätt att se på saker, fastän hon ägnar sig åt författande och han åt andra medier tycker han sig se att de har samma blick. Också Peter Wohllebens bok Trädens hemliga liv har fungerat som en viktig inspirationskälla. Peder dras till att boken framhåller träden som sociala varelser som hjälper varandra.

- Ett av kapitlen heter Socialbidrag, säger han och småler åt namnet.

Han berättar vidare om bokar och deras samarbetsvillighet. Bokarna i bördig jord och solljus fraktar vatten via svampmycel till de bokar som inte är lika lyckligt lottade och som står i mindre bördig jord, i grus och mörker.

Trots utställningens koppling till till biologi och kunskap om naturen, framhåller Peder att han inte direkt har ett vetenskapligt förhållningssätt till sina fotografier. Hans syfte är inte att vara undersökande, som många andra konstnärer är. Istället får han vad han kallar för en vittring. Han absorberas, går all-in för sina passioner och söker hela tiden efter motiv och sammanhang som kan ge resultat.

Pisum Luna.
Foto: Peder Nabo
Pisum Luna.

- Jag går ut i naturen och hämtar mitt motiv, berättar han. - Jag använder ingen kamera, utan en scanner.

En ackordföljd kan Peder arbeta med, bygga på och göra om i tre år.

Musiken i utställningsrummet bygger på improvisation, på idéer om tonerna i naturen, och används för att skapa en viss stämning.

– Det finns en kraft när saven stiger i träden som går att höra. Jag tänker mig att rötterna måste vibrera för att jorden ska flytta sig, säger Peder. - Det rasslar när en tung rot stöter undan en sten. Det finns en kontrast mellan den tunga roten och de små fina rothåren. Rötter kan flytta hus.

I utställningen möter vi en ömhet. Ett värnande för naturen. En respekt för mystiken som även lyser igenom i titlarna på bilderna, som är smått kryptiska.

Peder har inte velat skriva ut dem på svenska. Rådet han ger är att besökaren själv översätter titlarna från latin i Google Translate.

Papyrus representeras i fyra bilder i utställningsrummet.

- Papyrus växtrötter växer oerhört vackert, säger Peder.

En av bilderna på papyrus beskriver han som ett altarskåp, en port som öppnas och som välkomnar till livet under jord.

Underjorden kallar på oss, och den gör det genom Rot.