Spänning i skogen när älgjakten startade

Koholma Artikeln publicerades
Luffe väntar på att få upp ett spår. Karl Sjöström kommer snart att släppa
Foto: Eric Arenius
Luffe väntar på att få upp ett spår. Karl Sjöström kommer snart att släppa

Bara några minuter efter att Karl Sjöström slagit igen bildörren hagen går larmet: Stor älgtjur siktad. Karl Sjöström laddar i ett magasin och jakthunden Luffe spetsar öronen. Men det kommer att vara många timmars sökande och väntan innan laget till slut fäller en älg på eftermiddagen.

Det är måndag förmiddag. Första dagen på älgjakten. En helig stund för de tjugotalet jägare som klockan nio samlats på gårdsplanen i Koholma för en andra vända i skogen. Det är några fler än de brukar vara i laget. I dag har de lite gäster med sig.

Jaktlaget har varit ute sedan gryningen och spanat efter älgar, utan att få se något. Nu ska de driva med hundar.

Karl Sjöström går med sin långhåriga vorsteh, en tvåårig hanhund som lydigt följer husses minsta vink.

Bengt Nilsson är äldst i laget.
Bengt Nilsson är äldst i laget.

Med honom går Bengt Nilsson, lagets ålderman. Han är snart 75 år och har ”bara” jagat i 21 år.

– Jag kom igång sent. Jag tog min examen 1998. Jag hade egen golvfirma, och hade inte riktigt tid. Men jag var med som barn när pappa jagade här. Då drog de ut älgarna med häst.

– Man får se hur länge man orkar jaga. När jag var liten var det en som inte orkade gå, så de skjutsade ut honom på pass.

– Vi får väl skjutsa ut dig sedan, säger Karl Sjöström med ett vänligt leende till Bengt.

Karl Sjöström är en av de yngsta här, men redan en garvad jägare. Han har varit med sedan barnsben. Han tog jägarexamen som 14-åring och fick licens som 18-åring.

Carl Harrysson är åtta år och yngst på plats.
Carl Harrysson är åtta år och yngst på plats.

Han är inte yngst i laget. Carl Harrysson, åtta år, har varit med pappa sedan han var fem år.

– Det är roligt, och så kan man få se djur, säger Carl.

Hans äldre namne Karl Sjöström har gått ut gymnasiet tidigare i år, och under tiden han funderar på om han ska bli civilingenjör jobbar han lite, på Kalmar stängsel och transport.

– Jag behöver skaffa mig lite erfarenhet innan jag hoppar på en femårig utbildning.

Jakt är en stor del av livet för Karl Sjöström.

– Jag jagar varje helg, berättar han.

Han har redan varit uppe i Norrland en vända och jagat i år. Där startar älgjakten redan i september.

– Vi var i Arvidsjaur, 135 mil bort. Det tog fjorton timmar att köra. Vi såg en massa ren och en björn. I jaktlaget intill sköt de en björn.

Varför åker du till Norrland?

– Det är en så vacker natur.Det är berg och snöklädda toppar. Och så finns ju chansen att skjuta storälgen. De är större där.

Älgjakten är speciell, tycker han. Älgen är ett stort och magnifikt djur, och chansen att skjuta en älg är egentligen inte så stor.

– Tyvärr är det ont om älg. Ska man vara ärlig skjuts det för mycket på en del ställen.

I det här jaktlaget får man skjuta två vuxna djur och två kalvar, på 1 200 hektar. Det är lagom, tycker Karl Sjöström.

Naturupplevelsen är en stor del av jakten, menar Karl Sjöström.
Naturupplevelsen är en stor del av jakten, menar Karl Sjöström.

Han bekymras lite över de konflikter som blossat upp mellan jägare och aktivister. När tonläget blir för högt är det lätt att båda sidor gör fel, som när några jägare sköt i luften.

– Aktivisterna får inte störa jägarna, men jägarna ska inte brusa upp. Vi är faktiskt de som har vapen.

Det är lätt att diskussionen blir sned och infekterad.

– Det är ju inte som i filmen Jägarna. Vi dricker inte och vi skjuter inte genom bilrutan. En del ser det som att vi bara vill döda, men jakten är bara en del. Naturupplevelsen är stark. Och gemenskapen, vi grillar och snackar. Man ska inte heller glömma att vi jägare ansvarar för att bevara faunan.

Karl Sjöström och Mats Bolin samspråkar ute på passet.
Karl Sjöström och Mats Bolin samspråkar ute på passet.

Till exempel försöker jägarna hålla nere vildsvinsstammen, och snart också hjortarna. Karl Sjöström berättar att dovhjorten nu börjat synas allt mer i skogarna kring Kalmar. Med för mycket vilt ökar risken för trafikolyckor.

– Det var bara att vänta att de skulle sprida sig från Oskarshamnstrakten.

Under tiden vi pratat har vi vandrat genom mycket snårig skog. Sådan skog som älgen gärna gömmer sig i.

Plötsligt markerar Luffe. Men det verkar inte vara någon älg. Snarare en hare. Kanske har den stora tjuren slunkit ur jägarnas nät?

– Det finns ofta en anledning till att de blir så stora. De har överlevt länge och är smarta.

Snart sprakar det till i radion. Någon har sett vildsvin, och det skjuts ett skott. Men det är bom.

För säkerhets skull låter Karl Sjöström hunden Luffe söka igenom området efter spår.

Efter 45 minuter har Luffe kammat noll, och det bedöms att vildsvinet inte är skadat.

Kartan gås igenom innan andra passet.
Kartan gås igenom innan andra passet.

Det är dags att avbryta för lunch, och även om det inte blivit något i kikarsiktet är det ett glatt gäng som samlas på gården igen.

Någon timme efter lunch har de fällt sin första älg, en fyrataggare.

Laget sköt en fyrataggare under måndagen. Lasse höll i bössan.
Foto: Karl Sjöström
Laget sköt en fyrataggare under måndagen. Lasse höll i bössan.

Laget kommer fortsätta jaga här under tisdagen.

– Sedan åker vi till Älghult och jagar i tre dagar. I helgen blir det jakt på Österlen.