S:t Gertrud tog emot Kalmars fattigaste

Kalmar Artikeln publicerades
Bild från utgrävningen 2016 då Cecilia Ring deltog i arbetet med att gräva ut lämningarna efter S:t Gertruds kyrkogård. Förra veckan föreläste hon om fynden och om kyrkogården på länsmuseet.
Foto: Paul Madej
Bild från utgrävningen 2016 då Cecilia Ring deltog i arbetet med att gräva ut lämningarna efter S:t Gertruds kyrkogård. Förra veckan föreläste hon om fynden och om kyrkogården på länsmuseet.

Bara ett tiotal centimeter under asfalten vid korsningen Esplanaden/Norra vägen vilar ett stort antal skelett. I marken gömmer sig den beryktade S:t Gertruds kyrkogård.

Arkeologen Cecilia Ring deltog 2016 i utgrävningarna vid Esplanaden och föreläste i förra veckan om kyrkogården på Kalmar läns museum.

– Står man vid Esplanaden i dag så syns inga spår efter kyrkogården, berättade Cecilia Ring för en fullsatt hörsal på länsmuseet.

– Den hade många namn under de århundraden den användes: Lilla kyrkogården, Fattigkyrkogården, Kolerakyrkogården. Men det mest korrekta namnet är S:t Gertruds kyrkogård.

Arkeologen Cecilia Ring.
Foto: Tomas Löwemo
Arkeologen Cecilia Ring.

Gertrud av Nivelles var en abedissa som levde i Belgien under 600-talet. Efter sin död helgonförklarades hon och blev under medeltiden de sjuka, de fattiga och de resandes skyddshelgon.

– I Sverige blev S:t Gertrud ett viktigt och populärt helgon under den sena medeltiden.

I Sverige är S:t Gertrud skyddshelgon åt ett antal kyrkor, men alltså även åt en liten och nästan bortglömd kyrkogård i Kalmar. Kyrkogården omnämndes för första gången i skrift år 1444 och betjänade Kalmars fattigaste enda fram till år 1875 då den sista begravningen hölls.

Arkeologerna vid Kalmar läns museum har genom åren undersökt delar av kyrkogården i samband med markarbeten vid Esplanaden och vet i dag en hel del.

Det rör sig om en enkel kyrkogård där kistorna begravdes tätt intill varandra. Ovan jord tros gravarna endast ha markerats med träkors och i stället för en stenmur omgärdades kyrkogården av ett enklare staket.

De senaste utgrävningarna genomförde länsmuseet åren 2001, 2004 och 2016. Totalt påträffades då 61 skelett.

– Kyrkogårdar återanvänds och de gravar vi grävt ut hör till de senare, främst från 1700-, och 1800-talet. Det vanligaste har varit kistbegravningar men vi har även hittat platser där begravningarna skedde med enbart en svepning.

Osteologerna har kunnat konstatera att de begravda människorna genomgående hade dålig tandhälsa och att de periodvis genomlevt svält, främst i unga år. En annorlunda upptäckt har varit hur skelettens armar legat placerade.

Den senaste utgrävningen genomfördes 2016.
Foto: Kalmar läns museum
Den senaste utgrävningen genomfördes 2016.

– När man gräver ut gravar från medeltiden går det nästan tidsbestämma dem enbart på hur armarna ligger, ifall de exempelvis ligger raka längs kroppen eller i kors över bröstet.

– Men här har vi hittat alla varianter vilket tyder på att armarnas placering inte var särskilt viktigt. Under 1600-talet minskade kyrkans makt i Sverige och detta kan vara ett tecken som visar den utvecklingen.

Förutom ben har ett antal föremål hittats vid utgrävningarna. Främst rör det sig om knappar av ben samt ett fåtal ringar. Ett skelett utmärkte sig genom att det låg bronsknappar längs nästan hela skelettets längd.

– Det tyder på att kroppen begravdes iförd en lång kappa som gick ner till knäna. Det var något som blev vanligt under 1700-talet, att människor begravdes med sina vanliga kläder på.

Kyrkogården rymmer även ett mysterium. För trots de många skelettfynden så har inte ett enda barnskelett hittats.

– Det är märkligt att vi inte hittat några barn och frågan är om det funnits en särskild barnkyrkogård i Kalmar. Var den i så fall finns vet vi inte.