Sten, sax, påse, vem får ta hand om henne?

Kalmar Artikeln publicerades

Var och varannan dag kan vi läsa om nya våldtäkter eller överfall. Statistiken visar även på hur många kvinnor det är som inte vågar gå ut ensamma om kvällarna. Den där joggingturen som hon egentligen vill ta på kvällskvisten, kanske inte blir av på grund av den där vidriga rädslan som jag hade hoppats inte existerade.

Jag är uppvuxen en bit utanför centrum i lilla Oskarshamn. För att komma hem från stan om kvällarna får jag cykla en halvtimme. Det har aldrig varit några problem, jag har känt mig trygg. Sedan hände det som inte fick hända under luciamorgon 2015. En kvinna blev mördad i vår lilla stadspark. Efter det hemska som hände ville mina föräldrar att jag alltid skulle fixa skjuts hem i fortsättningen. Jag sa inte emot.

När jag flyttade till Kalmar mötte jag nya vänner som gav mig nya perspektiv. Bland annat rädsla. En av mina vänner har sagt till mig att hon helst inte går den lilla biten från sitt hus till bilen själv om kvällen. Hon är rädd. En annan berättar att hon alltid håller sina nycklar i handen när hon går ensam ute om kvällarna, ifall hon behöver försvara sig. En tredje vän har berättat för mig om hur ett par killar körde "sten, sax, påse" om vem som skulle få ta med henne hem på en buss en lördagsnatt. Hon har aldrig mer åkt buss ensam efter det.

När jag skulle ta taxi hem efter en fest en fredag här i Kalmar fick jag smaka på rädslan jag med. Taxichauffören sa inte många ord under resan. Jag var trött så jag sa ingenting jag heller. När han stannade utanför mitt hus och jag betalat sa han, "Är det efterfest hos dig nu?". Nej svarar jag. Knäpper av mig bältet och märker att han gör detsamma. Hjärtat börjar slå några snäpp snabbare. Vad gör han? Jag går snabbt ur bilen och hör att han gör detsamma, men jag hinner in i mitt lägenhetshus.

Att dörren är låst under kvällstid kände jag mig oerhört tacksam för den kvällen. Jag går in i min lägenhet och låser dörren. Tänkte igenom vad som nyss hände. Efter fem minuter får jag för mig att titta ut genom fönstret och ut på gatan. Då möter jag mannens blick. Han har parkerat sin bil och står och tittar upp i mitt fönster. Jag drar ner persiennen och släcker i lägenheten. Efter en kvart när jag tittar ut igen står han kvar och går även fram och rycker i dörren. Till sist ger han upp och åker iväg. Jag har aldrig mer åkt taxi ensam efter den kvällen.

Så nu är min fråga, hur ska man ta sig hem säkert om kvällarna om man inte ens känner sig trygg i en buss eller i en taxi? Ska vi behöva stanna hemma för att slippa ha den där äckliga rädslan och den där skavande nyckeln i handen? Jag vet inte svaret på frågan, men något jag vet är att jag vill ha en förändring, illa kvickt.