Trafikledare på KLT: ”Varför i Herrans namn fortsätta med detta”

Kalmar län Artikeln publicerades
Två miljoner liter icke-fossilfri diesel går det åt varje år för Kustpilen på Stångådalsbanan och Tjustbanorna.
Foto: Mats Holmertz
Två miljoner liter icke-fossilfri diesel går det åt varje år för Kustpilen på Stångådalsbanan och Tjustbanorna.

Regionens sjukvård står inför besparingar på 100 miljoner. Samtidigt tvekar politikerna inte en sekund att ta 150 miljoner från sjukvården för att skattesubventionera tågbanor som fungerar dåligt. Nu kommer kritiken också från dem som dagligen måste hantera problemen.

– Varför i Herrans namn fortsätta med detta, säger Jan-Olof Johansson, erfaren trafikledare på Länstrafiken i länet.

Efter Östra Småland/Nyheternas artiklar om Stångådals- och Tjustbanorna, har han skickat en skrivelse till Region Kalmar län, där han ber dem som beslutar att tänka om.

– Det är vi trafikledare som i stort sett dagligen kan se hur tågpassagerare drabbas. Det handlar om försenade tåg och tåg som inte kan köra överhuvudtaget. Jag är lojal med våra passagerare, även om min skrivelse säkert gör att någon tycker att jag är illojal mot Regionens makthavare.

Östra Småland/Nyheterna har kunnat berätta att varje biljett på Stångådals- och Tjustbanorna subventioneras med 301 kronor. Tågbiljetterna betalas bara till 17 procent av resenärerna själva, medan genomsnittet för hela Länstrafiken är över 50 procent. Men de dyra tågen borträknade står busspassagerarna för en betydligt större del än så.

”Sanningen är dessa båda banor är en logistisk mardröm och det finns egentligen inga hållbara argument för att behålla dessa.”

Tågen är också ett hot mot ambitionen att göra regionen fossilfri, eftersom de bara kan drivas med icke-fossilfri diesel. 2 miljoner liter går åt varje år.

– Här kan vi införa begreppet ”Tågskam”, säger Jan-Olof Johansson.

– Dessa tåg strider helt uppenbart mot ambitionen att göra länet fossilfritt. Varför inte beakta Greta Thunbergs ord och hennes generations livsavgörande fight.

Jon-Olof Johansson berättar också att trafikstörningar är mycket vanliga på banorna. När de kunnat planeras i förväg, och bussar beställts i god tid, kan passagerarna konstatera att man hamnat i ett fordon som följer tidtabellen tryggt och säkert.

– På Tjustbanan följer bussarna tidtabellen till punkt och pricka, det tar alltså inte alls längre tid att åka buss.

– På Stångådalsbanan tar det 10-15 minuter mer om man åker hela sträckan från Kalmar till Linköping. I de flesta fall räcker det med en buss. I ett litet antal fall sätter man in två bussar, till exempel på fredags-och söndagseftermiddagar. Restiden kan också kortas genom att inte gå ner i Berga. Linje 155 kan man ju ta Högsby-Berga och omvänt.

I de fall det uppstår trafikstörningar hastigt blir det betydligt knepigare, berättar Jan-Olof Johansson. Det kan handla om så kallade ATC-fel (säkerhetssystem), spårbrott, solkurvor eller något fel på tåget.

Var och en förstår ju att det inte står en buss runt hörnet. Nej, i sådana här situationer tar det tid. Tågoperatören Transdev beställer bussar av Bussakuten. Den initiala informationen blir då "buss beställd men ej bekräftad".

– Resenärer som ringer och undrar när det kommer en buss kan då bara få svaret att "vi vet inte riktigt, med buss är beställd". Det händer att folk får vänta två timmar - ja, ibland ännu mer. Detta är naturligtvis fullständigt oacceptabelt.

Ibland kommer resenärerna undan med mindre förseningar, 15 - 20 minuter då fel uppstår exempelvis i ATC-systemet. Men eftersom tågen har ett begränsat antal mötesplatser sprider sig förseningen till andra tåg utmed banan - likt ett dominospel, vilket ger upphov till problem med anslutningar.

Efter vår tidnings artiklar om Stångådals- och Tjustbanorna, skickade vi en fråga till samtliga 15 regionråd och undrade om det inte var dags att låta Länstrafiken i vart fall utreda vad effekten skulle bli om tågen ersattes med buss.

Inte en enda ville ha en förändring. Närmast kritik av dagens system kom Anders Andersson (KD), som menade att regionens inköp av nya tåg för 2,1 miljarder till banorna borde omprövas.

Jan-Olof Johansson känner igen politikernas inställning.

– Stångådals- och Tjustbanan omgärdas av myten "att dom måste vi ha". Varje försök att komma till en seriös debatt om dessa möts av ogrundade argument. Sanningen är dessa båda banor är en logistisk mardröm och det finns egentligen inga hållbara argument för att behålla dessa.

– Jag menar att man borde använda superbusskonceptet. Det blir betydligt billigare, mycket mer miljövänligt och inte minst ett tillförlitligt trafiksystem. I kombination med bättre vägar (till exempel 2:1-vägar) blir det hela något alla vinner på.

Regionen har beslutat att köpa in nya tåg till banorna för 2,1 miljarder. Men för att dessas fulla kapacitet ska kunna användas krävs stora investeringar i banorna. Här har Trafikverket emellertid sagt ett mycket klart ”Nej”. I den nationella infrastrukturplanen som sträcker sig till år 2029 finns inga investeringar som nämnvärt förbättrar standarden på Tjust- och Stångådalsbanorna, konstaterar Jan-Olof Johansson.

– Därför är det minst sagt sorgligt att det planeras att köpa nya tåg för skattemiljarder för att köras på tågbanor i så dåligt skick att tågen skakar sönder.