Kultur & Nöje

Desertörerna – om lycka och elände

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Johan Erlandsson är reporter på tidningen Kommunalarbetaren men det är en alltför blygsam beskrivning. Han visar sig vara Reporter.

Desertörerna

Johan Erlandsson

(Carlssons)

I boken om de amerikanska desertörerna från Vietnamkriget har han grävt och undersökt för att till sina läsare bära tillbaka insikter, just det som är Reporters uppgift. Finns det en tråd att dra i eller ett sammanhang att nysta upp har Johan Erlandsson dragit och nystat. Det är värt beundran.

Bilden av de amerikanska desertörerna var för mig en bild av politiskt medvetna krigsvägrare. Den bilden förstörs genom boken. Motiven var mycket blandade. Somliga var bara less på det militära systemet, fanns inte i utsatta krigssituationer men riskerade att flyttas till Vietnam och flydde. Sverige och Kanada tog emot många desertörer och många var de. En halv miljon soldater totalt.

I Sverige blev några kvar och bildade familj. Berättelsen om hur Fia från Moheda (av alla ställen) får sällskap av Lew, som just deserterat, är romantik på hög nivå. Fia visste vem hon ville ha och agerade resolut. Nu bor de i Södertälje och Lew kan passa fem barnbarn. För Lew blev deserteringen lyckosam!

Andra återvände till USA för längre eller kortare fängelsestraff. Några knarkade ner sig. Några svenska familjer fick ta sig an svåra fall, så svåra att de alls inte var rustade att ta hand om dessa störda människor. I Tyskland fanns på de amerikanska militärbaserna gott om knark och soldater deserterade för att börja sälja i Sverige, ett land som dåförtiden inte ens hade någon pizzeria. Berättelsen om desertörerna är också en berättelse om elände.

Johan Erlandsson har skrivit en reportagebok som bär in i vår egen tid.

Det är bara att läsa och lära sig både av historien och hur en Reporter berättar historien.