Kultur & Nöje

”Det finns inget ljuvligare än en skrattande publik”

Kalmar. Artikeln publicerades
Mattias Enn utanför Kalmar teater där han som 15-årig drabbades av Zarah Leander när han såg Eva-Britt Strandbergs föreställning om primadonnan.
Mattias Enn utanför Kalmar teater där han som 15-årig drabbades av Zarah Leander när han såg Eva-Britt Strandbergs föreställning om primadonnan.

Turnén om Svenska Amerikalinjen är precis avslutad, och nu arbetar Mattias Enn med en ny idé. ”En föreställning om en av våra stora familjer, men man måste få in musiken.”

Han är fascinerad av Wallenberg, Bonniers och Wennergren.

– Jag undrar varför det varit så tyst om kvinnorna.

Under hösten har Mattias Enn varit på turné i hela landet i Riksteaterns regi med Svenska Amerikalinjen, där han inte bara står på scen utan också skrivit manus själv.

Under 60 år, mellan 1915 och 1975, trafikerade Svenska Amerikalinjen sträckan Göteborg-New York.

– Jag gestaltar bland annat en rik amerikanska som kryssar jorden runt, en hemvändare på väg tillbaka till Småland och en tjänstvillig servitör. Linjen var en fristad för homosexuella män, där de kunde leva lite på avstånd från samhället.

I rollen som hemvändaren får han plocka fram småländskan, som annars är försvunnen.

Mattias Enn, född Nilsson, är 43 år gammal. Han är född i Stockholm, och flyttade till Ålem som tioåring med familjen.

Mamma bor numera i Timmernabben, och i helgen som gick gjorde han sin traditionsenliga adventskonsert i Mönsterås kyrka.

Mattias började uppträda i skolan, med skolrevyer.

– Det var ett sätt att få skrattarna på min sida.

Han flyttade till Stockholm direkt efter gymnasiet.

Då hade han vunnit Chinateaterns talangjakt med ett Zarah Leander-potpurri.

Han slog igenom, 20 år gammal, med programmet I skuggan av en stövel, där han sjunger om Zarah Leander, Sverige och nazismen.

Det blev totalt 100 föreställningar.

Mattias har skapat sin karriär med fokus på musik från början av 1900-talet och fram till andra världskriget, och har en förkärlek för sångerskor Marlene Dietrich, Josephine Baker, Edith Piaf och Monica Zetterlund, författare som Karl Gerhard och kompositörer som Cole Porter.

– Jag älskar tiden mellan världskrigen. Gränserna ritades om, monarkier kom och gick, religionerna tappade sakta men säkert fäste.

Han lyssnar helst på musik från den tiden.

–  Fram till 60-talets tidiga år.

– Det är musik som jag känner mig hemma i. Jag gillar tango, klassisk musik, jazz och schlager.

I stort sett hela tiden har han skrivit sina egna manus.

– I början läste jag mig till allt, biografier, memoarer, historia. Jag tyckte inte om historia i skolan, men tack vare mina artister får jag in världshistorien.

Ett exempel är Zarah Leander.

– Hon jobbade på förlorarnas sida. Men det visste hon inte då. Jag tror hon såg en chans att tjäna pengar. För många artister är applåder så viktiga att man jobbar för vilken regim som helst. Hon sjöng om kärlek, längtan och drömmar.

Han har ett antal program som är aktuella, som en hyllningskonsert till Jules Sylvain och ett program om revy-och kabarélivet i Sverige och Europa under åren mellan världskrigen.

I stort sett är Mattias självlärd som sångare.

Han har tagit några operalektioner, och en av dem finns på Youtube.

13 år gammal fick han träffa hovsångerskan Birgit Nilsson, i ett inslag i barnprogrammet På direkten som sändes i SVT. Då hade Mattias gjort Mozarts opera Trollflöjten som dockteater hemma i Ålem.

Han fick sjunga en aria för den världsberömda sopranen, som gav goda råd om hur man ska stå och vad man ska tänka på.

– Då hade hon slutat sjunga. Jag minns mötet, jag var rädd och nervös. Jag önskar att jag hade varit lite äldre, då hade jag frågat lite mer om vad man ska tänka på som sångare. Vi brevväxlade ett tag, jag skrev långa brev och fick utförliga svar.

Birgit Nilsson dog 2005. Numera är hennes barndomshem i Västra Karup i Båstad museum med minnen från barndomen och operakarriären, och där jobbar Mattias sommartid.

Planerna framöver är lite diffusa.

– Jag är lite utanför det som är mainstream, som den senaste Idolvinnaren. Jag står där och tittar med stora ögon på kollegorna som sjunger för utsålda arenor.

– Jag har valt ett yrke där publiken bestämmer, och det kan inte alltid finnas plats för alla. Men det finns inget ljuvligare än en skrattande publik.