Kultur & Nöje

Sprit, spyor och självförnedring

Kultur & Nöje Artikeln publicerades

Malin Fors befinner sig längst ner i skiten, placerad i Bangkok som sambandsofficer på den svenska ambassaden efter en misslyckad rehabilitering på hemmaplan.

Djävulsdoften

Mons Kallentoft

(Forum)

Uppdraget i Bangkok gör inte tillvaron lättare. I synnerhet inte som hon dras in i en mordhistoria som på alla vis berör henne själv. ”Djävulsdoften”, Mons Kallentofts tionde bok om den alkoholiserade kriminalinspektören, blir en resa kantad med sprit, spyor och självförnedring signerad Malin Fors. Det usla tillståndet och det halvt förlorade fotfästet till trots drivs hon vidare i jakten på den som mördat en svensk bedragerska. Spåren leder ömsom till Sverige, ömsom tillbaka till Thailand innan upplösningen står för dörren.

Mons Kallentoft är den hårdkokta kriminalgenrens främste svenska baner­förare. Tempot är snabbt, handlingen tidvis smutsig och ”hjältarna” inte så ädla som de kanske borde vara som rättvisans företrädare. Och huvudpersonen lider inte av någon vanlig sjuka som diabetes eller hjärtbesvär. Hon är bara en ren och skär missbrukare. Ibland när jag läser Kallentofts böcker så får jag en snabb association till den hårdkokta amerikanska genren med Mickey Spillane i spetsen. Men det är tveksamt om ens en amerikansk författare skulle låta sin huvudrollsinnehavare sjunka så långt ner i dyn som Kallentoft.

Med ”Djävulsdoften” börjar Kallentoft en ny svit böcker med Linköpingskriminalaren Malin Fors i huvudrollen. Den här gången är det våra sinnen som står i centrum, tidigare har det ju varit både årstider som element. Och visst doftar det om den här boken, men inte gott. ­Snarare för djävligt.