Kultur & Nöje

Tillbakadragen och egenartad Ölandspoet

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Anna Rydstedt från Ventlinge gav ut åtta diktsamlingar hade ett stort allvar, men också massor av humor.
Foto:Joy Lindstrand
Anna Rydstedt från Ventlinge gav ut åtta diktsamlingar hade ett stort allvar, men också massor av humor.

Anna Rydstedt (1928-1994) är ingen obetydlig poet och Anna Rydstedt-sällskapet ser till att detta förhållande inte glöms bort.

Tjugo röster om Anna Rydstedt

Ingegerd Blomstrand (red)

(Ellerströms)

Nu är det sant att hon fick goda recensioner men inget egentligt erkännande. ”För det var hennes poesi både för tillbakadragen och för egenartad”, skriver Jan Olov Ullén. Bara en sådan beskrivning kunde räcka för att locka till läsning!

Öland är den viktigaste platsen för Anna, Lund kommer nog därefter. Det var till Lund hon reste år 1946 för att ta studenten efter att ha studerat på brevkurser från Hermods. Hon fortsatte läsa teologi i Lund. Det viktigaste blev kanske ändå den så kallade Lundaskolan, poeter i uppriktiga vänsamtal om varandras skrivande.

Den sortens samtal är konstruktiv kritik. Det är också tydligt att några av poeterna var eller blev kristna.

Var det Annas avsikt att bli präst? Visserligen hade Svenska kyrkan inga präster 1946, de första vigdes 1960 efter beslut 1958, men debatten pågick och ledde Anna till beslutet att inte bli präst. Det skulle kunna tyckas märkligt att diskutera Anna för vad hon inte blev och använda sig av detta i stället för att ta vara på vad hon faktiskt blivit. Poet.

Lena Jönsson och henens man köpte Anna Rydstedts hus i Ventlinge för tjugo år sedan. Under dessa år har hon följt och läst Anna i huset och kunnat känna magin i detta sätt att läsa. Men perspektiven begränsas inte. Anna Rydstedt blir läst också i Kina där läsaren kan möta poeten och finna en tvillingsjäl.

Det blir mycket Öland med fågelliv och dåtidens lantbruk på en liten gård. Lennart Sjögrens samtal med Anna Rydstedt från år 1972 ryms inte under rubriken ”Öland” men landskapet blir en del av samtalet.

Sjögren noterar att med Anna Rydstedts reducerade språk följer en saklighet. Det är sant. Men det är en känslig saklighet, inte en klinisk. Rudolf Rydstedt skriver om sin moster och ger ett charmerande porträtt och en nyckelreplik: ”min moster, en snäll person med glasögon som lyssnade noga och tog allt på för stort allvar”. Som väl var hade hon massor av humor också.

Tjugo röster om Anna Rydstedt lockar till läsning/omläsning av Annas poesi. Tillbakadragen och egenartad.