Kultur o Nöje

Angelica skapar liv med färg och pensel

Stockholm Artikeln publicerades
Sommarölänningen Angelica Kristensson Aurelius har sin ateljé på söder i Stockholm.
Foto:Karin Asmundsson
Sommarölänningen Angelica Kristensson Aurelius har sin ateljé på söder i Stockholm.

Angelica Kristenson Aurelius målar porträtt av levande människor och använder alltid modell.

– Det är som en performance. Det kräver 100 procent koncentration

I ateljén på Glasbruksgatan på Söder i Stockholm staffliet uppsatt, och divanen väntar på modellen. När hon väl kommer har Angelica inte tid att prata.

– Jag spelar musik. Men modellen får inte prata och störa min tanke. Att måla ansikten är på blodigt allvar, och det tar tid.

Som modell använder hon vänner, och vänners vänner, och vänners barn - och de egna barnen. Andra hittar hon lite överallt. Hon visar på en målning av en ung flicka hon hittade på tunnelbanan. Där var föräldrarna med när Angelica målade.

– Jag försöker skapa liv. Jag försöker fånga en tredimensionell människa på en tvådimensionell yta, och skapa en kompis som jag kan prata med. Det är inte alltid lätt att ha mina bilder på väggen... Det blir lite spöklikt. Jag vet att de skrämt bort folk. Och ibland funderar jag på vad allt detta båtar till. Men samtidigt ger det stor glädje att ro ett projekt i land.

Eller så kan man säga att hennes bilder befolkar rummet, de skapar en känsla av liv och att man inte är ensam

Hon jämför sitt skapande med det som pågår när tekniker gör avancerade robotar som ser alltmer mänskliga ut, och visar ett filmklipp från youtube på sin telefon där roboten Sofia får medborgarskap i Saudiarabien. ”Jag är ärad och stolt” sa roboten vid en framtidsmässa i huvudstaden Riyadh.

– Visst är det konstigt?

Hon menar att både tekniker och konstnärer är ett slags gudar, som försöker skapa liv.

Efter filmklippet med framtidsroboten visar hon bilder på fayyum-porträtt från antikens Egypten. Det är naturalistiska porträtt, och många föreställer unga människor. Fayyum-porträtten anses ha varit en viktig utgångspunkt för ikonmåleriet i den bysantinska konsten.

Angelica har varit konsekvent i att måla människor under hela sitt konstnärsliv.

Angelica, som är 60 år i år, är född i Växjö och uppvuxen på Öland. Efter studier på Konstfack och Konstakademien flyttade hon tillbaka till Öland, men är numera sommarölänning. Hon är också utbildad bibliotekarie, och arbetade som det under en period.

– Men det var för intressant. Man kan inte kombinera det med att måla.

Numera arbetar hon deltid som assistent, och funderar på om hon verkligen är professionell konstnär, eftersom hon inte har som huvudsakliga inkomst från konstnärskapet.

Just nu och fram till 18 februari deltar hon i den jurybedömda utställning Nordisk Salong på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Över 1 300 konstnärer sökte till Nordisk Salong och 63 valdes ut.

– Det är jätteroligt! Fast det är dyrt att frakta mina målningar. Ibland frågar folk varför jag inte gör mindre tavlor, eller målat något annat?

Tre år i rad har hon medverkat på Vårsalongen på Liljevalchs.

– Fast nu har jag inget att visa. Jag jobbar långsamt. Det blir högst fem målningar om året, ibland inte ens det.

Byggnaden på Glasbruksgatan har tidigare varit både arbetsinrättning och ungkarlshotell. 1975 omvandlades det till konstnärsateljéer. Angelica flyttade in 2004. Utrymmet i hennes ateljé är välutnyttjat, med hoprullade målningar i en hylla och mängder av målningar av människor på väggarna. Sovande, vilande, tittande människor, i ett rum där man aldrig är ensam.