Kultur o Nöje

Grått pusselspel är oväntat färgglatt

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Efter ett tag kan du se ganska många färger, men spelet behåller en mörk bakgrundston. 2 bilder
Efter ett tag kan du se ganska många färger, men spelet behåller en mörk bakgrundston.

Du vaknar, ensam i huset. Världen är bokstavligt grå och färglös. Men det tar inte lång tid innan du får upp ögonen för andra nyanser, och himlen får en mysigt ljusblå ton.

Hue

Genre: Pusselplattform

Utvecklare: Fiddlesticks

Publicerades: 23 augusti 2016

Plattform: Playstation 4, Playstation Vita, Steam (Windows, OS X, Linux), Xbox one

Hue är ett ganska rättframt pusselspel men med en rolig mekanik. Under spelets gång låser du upp förmågan att se världen i fler och fler färger. Och kan själv välja vilken färg som bakgrunden ska vara.

Det betyder att om det finns en ljusblå mur som du inte kan passera är det bara att göra världen i samma färg så smälter hindret in i bakgrunden. Med ett färghjul som i slutet av spelet består av åtta olika färger har utvecklarna utnyttjat möjligheten att pussla till det ordentligt.

Införandet av nya hinder, som fallande stenblock, studsblock, ballonger och laserstrålar, gör att pusslen blir tillräckligt omväxlande. På några ställen behöver du vara lite snabb, men klarar jag, som har rätt taskiga reflexer, av det så gör nog de flesta av er det också.

Berättelsen i spelet är ganska enkel, och lagom engagerande. Du är Hue, på svenska ungefär nyans eller färgton, och din mamma är försvunnen. Det är upp till dig att leta upp henne, och på vägen stöter du på en mystisk figur i kåpa.

Vissa banor är det bara att springa igenom samtidigt som du lyssnar på när din mor berättar om sitt liv och sin forskning, som handlar om färger och förmågan att se dessa.

Världen är grå. Det finns en mörk ton som förstärks av att Hue själv är i svart med stora vita, tomma ögon som ser ut som två ficklampor. I början är jag osäker på om det är så att Hue i själva verket är död och befinner sig i någon form av dödsrike. Ett intryck som förstärks av kontrasterna när jag byter färg på hela miljön och himlen växlar från djupt mörkblå till brinnande röd.

Men riktigt så mörk är inte Hue, utan det är faktiskt en ganska småmysig resa med enkla, men vackra bakgrunder och lagom svåra pussel. Musiken och röstskådespelarna, där Hues mamma görs av Anna Acton, känd från brittiska Eastenders, är riktigt bra och höjer stämningen rejält.

Värt att tillägga är att spelet har ett läge för den som är färgblind. Färgade föremål kompletteras då med symboler.

Och när du klarat det sista pusslet, som tog mig pinsamt många försök, och hyllat utvecklarna genom att se alla eftertexter rekommenderar jag att du går tillbaka till huvudmenyn och startar ett nytt spel.