Kultur o Nöje

Klicka, klicka, klicka tills fingrarna börjar blöda

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Star Tap, ett klicka-spel full proppat med de mekanismer som får dig att fortsätta klick-klick-klicka. 2 bilder
Foto:Skärmdump
Star Tap, ett klicka-spel full proppat med de mekanismer som får dig att fortsätta klick-klick-klicka.

Det finns många olika genrer av spel. Jag bestämde mig nyligen för att ge klicka-spelen en chans. Inte peka-klicka, som i klassiska äventyrsspel, utan bara klicka. Och klicka. Och klicka...

Star Tap

Genre: Klicka-spel

Utvecklare: Inzen Studio

Släpptes: Augusti 2017

Plattform: Android, IOS

Pris: Gratis, annonser och köp i app.

Att spela klicka-spel när du inte är ensam är som att be om att bli idiotförklarad. Och inte blir det särskilt mycket bättre av att spela när du är ensam, för då börjar du kanske ifrågasätta ditt eget förstånd.

Visst finns det repetitiva inslag i de flesta typer av spel. Men klicka-spelen bygger i grunden på upprepning.

Det jag valde att sätta fingrarna på heter Star Tap och är en ganska trevlig och lite tårframkallande historia. Du ska hjälpa astronauten Stella på hennes resa ut ur solsystemet. Dessutom dyker en vänlig rymdvarelse upp och ger ytterligare skjuts åt resan.

När du klick-klick-klickar ökar hastigheten på rymdskeppet (som av någon oklar anledning är en rymdfärja, ett fordon designat för trafik till och från omloppsbana kring jorden), och de små robotar du bygger samlar in resurser som gör att du kan bygga fler robotar, bättre motorer och olika specialförmågor.

Du börjar med att resa till månen, sedan Merkurius, Venus, Mars, asteroidbältet och vidare mot gasjättarna. Men med tiden tar det längre och längre tid att nå nästa mål. Då kan du "starta om"-resan, men få behålla en del av de uppgraderingar du gjort så att det nästa gång kommer att gå snabbare att nå dina mål.

Steg för steg under resan får du också reda på varför Stella blivit astronaut. En fin historia som tyvärr inte kan dölja att mekaniken bygger på en väldig, väldig massa klickande.

Jag ska inte förneka att det finns ett beroendeframkallande element. Bara några klick till så rör sig mätaren över en viss nivå, eller så har jag samlat tillräckligt med resurser för att uppgradera något som gör att mina klick ger ännu mer resurser så att jag kan köpa nästa grej. Och det finns tillräckligt många olika mätare för att någon nästan alltid ska vara på väg att nå nästa milstolpe, om du bara klick-klick-klickar lite till.

Men när jag lyfter blicken från mobilskärmen ruskar jag mest på huvudet åt vad jag just har lagt ner en massa tid på. Det finns ingen utvecklande i att bara klicka, ingen utmaning, bara ett svart hål som slukar tid och sätter hjärnan på paus. Det kan en i och för sig behöva ibland, men inte särskilt ofta.