Kultur o Nöje

Nu borde Uthred få ta det lugnt

Kultur o Nöje Artikeln publicerades

Uthred kämpar vidare för att få tillbaka sin borg Bebbanburg (Bamburg i våra dagar).

Fackelbäraren

Bernard Cornwell

Översättning: Leif Jacobsen

(Bazar)

Jag har följt honom i bok efter bok – detta är väl nummer tio i serien – förstått somligt av Englands tillblivelse bättre, begripit mer om 800-talet, för Bernard Cornwell gör detta århundrade levande och täcker en kunskapslucka, som skapades redan i folkskolan för min del. Dessutom gillar jag när det blir spännande. Men det är många böcker om Uthred nu och han borde få komma i mål.

Jag vill ogärna avslöja slutet, men det kommer uppenbarligen minst en bok till. Uthreds berättelse har ”ingalunda nått sitt slut”, skriver författaren och han borde veta.

Det finns människor som tycker illa om berättelser om gamla vikingar och om blodiga enviger och slag i England. De ogillar böcker om svek och strategiska/taktiska överväganden. De ska inte läsa om Uthred av Bebbanburg. Inte ens det faktum att romantik anas här och var i det dystra kan för dem anföras som skäl att läsa. Som väl är finns det annat slags folk också, de som klarar av att läsa om hur tarmar rinner ur fiendernas bukar när de korta svärden gjort sitt.

Det djupare syftet med att läsa är förstås möjligheten att stiga in i en annan tid. Det kunde, jag upprepar mig, leda några till att faktiskt ta sig till norra England, se Bamburg och Lindisfarne (Holy Island) och sitta på en pub och fundera över Uthred. Det går flyg till Edinburgh eller Newcastle och så hyr man bil. Det är en lyx Uthred och hans kämpar inte ens kunde drömma om. Där på puben kunde man också tillsammans fundera över hur många fler böcker författaren kan få ur sig om Uthred. Inte för att skrivandet är dåligt eller berättelserna usla, men man unnar Uthred ett lugnt och välordnat liv, ett vanligt, ett sådant som man inte skriver många böcker om.