Kultur o Nöje

Upptäckte Tolkien i Kalmar

Kultur o Nöje Artikeln publicerades

Att Kalmarbördige Anders Stenström, Beregond, översatt breven från Tolkien ska noteras som en särskilt beaktansvärd omständighet.

Brev från J R R Tolkien

Urval av Humphrey Carpenter

Översättning: Beregond, Anders Stenström

(Ersatz)

Han har haft att göra, så pass att han städslat sin moder att läsa det omfattande arbetet och föreslå förbättringar i manuskriptet. Det är inte fel tänkt. J R R Tolkiens son Christopher har hjälpt den engelske utgivaren Humphrey Carpenter att välja brev från 1914 till 1973. Familjeföretag i England och Sverige sålunda.

Detta är en förlorad värld, brevskrivandets värld. Brev är en personlig form för kommunikation, nuförtiden ersatt av korta noteringar på Facebook eller snabba sms. Det är föga att spara. Tolkien breder ut sig i sina brev med det dagsaktuella och personliga och dessutom med vida utblickar mot evigheten. Självfallet ger han också material till den som vill förstå hans böcker och den värld han skapat. Detta gör Tolkien så begåvat, att läsaren av hans brev, också vi, kan uppfatta sig som en Tolkiens förtrogne.

Tolkien tänker ur evighetens synvinkel, sub specie aeternitatis, och menar att så kan han få kunskap om hur världen verkligen är. Den kristna tron är på det viset världslig och knyter an till det mänskliga. De mänskliga myterna får ett svar genom evangeliet, som är sann myt. Rigida teologer tål inte sådant tal. Vi andra gör. Och Tolkien odlar mänsklig klokskap, inte minst i breven till sin son. Men på ett beundransvärt sätt tar han också upp sina läsares frågor, tar dem på allvar och besvarar dem. Han gör det genom att fortsätta bygga sin diktade värld.

Oxford är platsen J R R Tolkien hör samman med. Där sitter han vid en pint på The Eagle and the Child (”The Bird and the Babe”, som vi säger som varit i Oxford) med sina lärda kollegor och löser världsgåtor, inte minst gåtor i deras skilda litterära världar. C S Lewis hör dit. Båda fungerar som kristna apologeter men blir lästa också av dem som alls inte fattar vad deras böcker på en djupare nivå handlar om utan är fullt tillfreds med det spännande i Tolkiens Midgård eller Lewis Narnia.

Jag ska inte säga att översättarens intresse för Tolkien varit livslångt, men den som skulle påstå att Anders Stenströms vurm för Tolkien varit nästan livslång är sanningen på spåren. 1978 satte han utgivaren Carpenter på spåren när det gällde en brevväxling!

Hur läser man en volym av detta stora slag? Man gör som översättaren själv. Öppnar den ofta. Det tål den. Och någon kulturinstitution eller församling i Kalmar borde städsla Beregond, Anders Stenström, att berätta om boken och Tolkien. Det var ändå i Kalmar översättaren upptäckte Tolkien.

Själv? Själv tog jag Tolkiens tanke om ”sann myt” och skrev för länge sedan en bok på det temat, fast broderat förstås. De rigida teologerna upprördes. Bra så.