Kultur

Lyckosamma komplikationer om hur Sverige blev modernt

Kultur Artikeln publicerades

Per I Gedin lyckas på ett pedagogiskt och okomplicerat sätt komplicera det som skulle kunna uppfattas vara självklarheter för en som är född i efterkrigstidens Sverige. Det resulterar i lyckosamma komplikationer som stimulerar tanken.

Stockholmsutställningen 1930 var ett ideologiskt program och inte bara arkitektur. Boken ”acceptera” blev ett manifest för det nya som skulle – accepteras. Och hela programmet ledde till det vi kallar miljonprogrammet med nya stadsdelar i ett modernt och framåtsyftande land.

Vackrare vardagsvaror och ett program funktionalism betydde en ny syn på till exempel köket, som nu skulle ses som en arbetsplats med hygieniska ytor och rationella lösningar. Kökssoffan flyttades ut i vardagsrummet och blev i sinom tid tv-soffa. På bondgården fanns det en sal som sällan användes. Salen behövdes bara vid kalas. Det stora lantköket var allrum där bonden sov middag på kökssoffan medan frun diskade och barnen lekte i något hörn med katten. Nu blev köket i det moderna hemmet arbetsplats. Barnen skulle inte vara där.

I det ideologiska programmet gick industri, hantverk och konst hand i hand. Svenska Slöjdföreningen är en komponent och även om Carl Malmsten inte riktigt ingick i kretsarna hör hans möbler med i sammanhanget, det går att förstå.

Gregor Paulsson är den Gedin lyfter fram honom, presenterar hans liv och tänkande utan att låta honom förstelnas. Paulsson ändrar sin syn efter hand utan att göra upp med tidigare sätt att tänka. Så fungerar människor. Akademiska trätor är av intresse som alltid. Men med Paulsson står hans fru Esther och till någon del hans svägerska, Elin Wägner. Kretsarna är inte så stora. Då har jag inte nämnt ideologerna Alva och Gunnar Myrdal eller formgivaren Uno Åhrén. De formar den framtid som bara var att acceptera.

Mot massamhället värnar Gregor Paulsson ”gruppen” och förfäras när han ser Le Corbusier rita ett bostadsmaskineri utan hänsyn till individen. Utifrån 1930-talets erfarenheter, med massan som politisk rörelse, blir Paulsson mån om människans kontakt med naturen. Det är i en kasernliknande miljö massan blir till. Det leder till slutsatsen att det behövs gemensamma utrymmen för människors möten i bostadsområden ”där ”fria demokratiska gruppmänniskor” kan utvecklas. Att arbeta med olika planlösningar, byggnadsmaterial och exteriörer sågs annars som slöseri och falsk betoning av det individuella, det hade Bostadssociala utredningen konstaterat.

Per I Gedin är försiktig i sina bedömningar, men påpekar att det finns en vilja att uppfostra människor, som inte inser sitt eget bästa. I detta ligger en människosyn och det var obestridligen 1930-tal. Vi är till stor del präglade av detta moderna Sverige och behöver just därför upptäcka det vi tagit som självklart men som självklart inte är det.

Vad uppfattades år 1930? Jag slog upp Svensk Kyrkotidning från samma år. Förstod prästerna att Sverige tog ett stort steg för att bli modernt i form, funktion och tanke? Inte riktigt. Man gladde sig i en liten artikel åt att den kyrkliga konstateljén Licium ställde ut sina alster på Stockholmsutställningen. Det andra, den viktiga trendvändan, gick tidningen förbi. Vad stort sker, sker tyst. Så mycket viktigare att läsa Gedin gedigna arbete. För estetiskt men också för politiskt intresserade är denna bok måste-läsning.

Bok

När Sverige blev modernt

Per I Gedin

(Albert Bonniers Förlag)

Visa mer...