Kultur

Visst är det lite jobbigt att spetsa barn på spjut

Kultur Artikeln publicerades
Karlevistenen på Öland ristades på 900-talet. Dess budskap kan verka krångligt och gåtfullt, men egentligen står där bara ”Sibbe rules!” – fast så enkelt skulle det inte falla en skald in att uttrycka sig på vikingatiden.
Foto: Samuel Williams
Karlevistenen på Öland ristades på 900-talet. Dess budskap kan verka krångligt och gåtfullt, men egentligen står där bara ”Sibbe rules!” – fast så enkelt skulle det inte falla en skald in att uttrycka sig på vikingatiden.

En bok om fornnordiska poeter, kan det vara något för Östra Smålands läsare?

Ja, faktiskt! Alla kan ha glädje av en ovanligt välskriven och läsvärd beskrivning av den spännande tid när hednisk mytologi blev populärt igen bland diktare.

Men invånarna längs Kalmarsund har ett särskilt skäl att intressera sig för isländska kväden. På Öland står nämligen Karlevistenen från slutet av 900-talet med sin långa minnestext efter Sibbe. Runinskriften avslutas med en skaldedikt, den äldsta som har bevarats i original. Annars skrevs dessa kväden ner på Island först under 1200-talet.

Skaldediktning är nog den svåraste poesi som någonsin uppfunnits. Märkliga rim och till synes fri ordföljd kombinerat med ett ytterst gåtfullt bildspråk gör dessa dikter nästan meningslösa för de flesta, även för den som förstår fornisländska (vilket ju inte alla gör). Vi kan ta strofen på Karlevistenen som exempel. Ordagrant står det:

”Dold ligger den som följde (flesta visste det) största dåd, striders Truds arbetare, i denna hög; ska inte Vagn-Vidur råda kampstarkare Danmark Endils vida jord, felfriare, land.”

Innebörden är helt enkelt: ”Den allmänt känt mest meriterade hövdingen ligger i denna gravhög. Aldrig igen ska en lika stridsvan sjökrigare utan like regera över danska områden.” Eller med andra ord: Sibbe rules!

Varför krångla till det så förfärligt? Ja, ren ordglädje och stoltheten att behärska det som få andra gör förklararar mycket. Man kan jämföra med riktigt svåra korsord eller rebusar. Svenskar har i princip avstått från att ge sig på så svåra utmaningar. Redan på 1600-talet tog vi islänningar (kidnappade eller utlandsrekryterade) till hjälp när det skulle tolkas skaldedikt.

Nu har dock svensken Mikael Males, visserligen anställd vid Universitetet i Oslo, skrivit en lagom lång bok om fornisländska författare, främst skalderna. Den mest kände hette Snorre Sturlasson och skrev verket Edda där han förklarar skaldediktningens regler och den mytologiska bakgrunden.

Den mesta forskningen inom området är skriven av och för experter samt publiceras i specialtidskrifter som aldrig når allmänhetens kännedom. Därför är det extra tacksamt när någon som Mikael Males populariserar sin egen forskning i en så trevlig form. Hans bok är värd att läsas bara för sitt underhållningsvärde, att man lär sig massor är nästan en bonus.

Mycket är fortfarande svårt att förstå, detta är trots allt otroligt komplicerat. Stundom driver också Males teser som är litet svåra att köpa, men han gör det med gott humör och har verkligen gjort en insats för folkbildningen.

Ibland kan man inte låta bli att skratta till under läsningen. En av teserna i boken är att medeltidens isländska författare inte heller alltid begrep den vikingatida litteraturen och därför hittade på sina egna förklaringar.

Till exempel kallades en av Islands första inbyggare Ölvir barnakarl, en man med många barn. Men en så trist förklaring dög inte. Eftersom Ölvir hade besökt de brittiska öarna måste han väl ändå ha varit viking, resonerade man, och då kallades han säkert barnakarl för att han var för känslig för att spetsa barn på spjut! Males återger ett tänkt resonemang i England:

”Varför spetsar han dem inte bara?”

”Du förstår, han tål inte barnblod.”

”Åh, har han kanske upplevt något jobbigt när han var liten?”

”Jag vet inte riktigt, han är bara sådan.”

”Men han äter kött eller? Och hur är det med alkohol?”

”Jag tror det, men jag vet inte, han blir så sur när man frågar. Han vill väl inte verka konstig förstås. Det kan man ju förstå.”

”Ja, man kan väl det. Tja, tar du över spetsandet här då?”

”Visst, det ska vara gjort i en handvändning.”

Resten av Snorre och sagorna är mindre farsartad men fortfarande roande nog. Läs gärna boken i hängmattan i sommar, det kommer ingen ångra.

Bok

Snorre och sagorna – De isländska källorna till vår äldre kulturhistoria

Mikael Males

(Dialogos)

Visa mer...