Åkessons misstroende

Ledare Artikeln publicerades

Sverigedemokraterna yrkade på onsdagen om misstroende mot statsminister Stefan Löfven. I grunden är handlingen en misstroendeförklaring mot fyrpartialliansen.

Länge har riksdagens högerextrema parti försökt göra gällande att man är det enda oppositionspartiet. Detta eftersom fyrpartialliansen sedan hösten år 2014 har valt att avstå från en gemensam budget och därmed inte, tillsammans med Sverigedemokraterna, försökt åstadkomma politiskt kaos och ett regeringsskifte.

Jimmie Åkessons parti har därför, efter att decemberöverenskommelsen fallit, inväntat ett lämpligt tillfälle att låta alliansen skarpt ta ställning till om man verkligen accepterar minoritetsregeringen Löfven. Efter IT-skandalen i Transportstyrelsen tycker partiet uppenbarligen att läget nu är det rätta, särskilt när fyrpartialliansen själva har aviserat misstroende mot tre andra statsråd i samma ärende.

Därför är SD:s nu inlämnade yrkande om misstroende mot Stefan Löfven mera en misstroendeförklaring mot alliansen är någonting annat. Det är de borgerliga partierna, för deras sätt att vara i opposition, man främst vill nita – inte regeringen.

Åkesson kan göra det med vetskap om att detta misstroende knappast kommer att gå igenom.

Allianspartierna har meddelat att de inte kommer att ge misstroendet sitt stöd i den omröstning i riksdagen som troligen genomförs på fredag. Man tycker sig inte ha fått bevis för att statsministern skulle ha misskött sig till den grad att riksdagen ska avsätta honom.

Först vill man avvakta den granskning av hela ärendet som pågår. Regeringen har för sin del överlämnat ett gediget underlag till konstitutionsutskottet. Det är en rimlig hållning – av både regeringen och fyrpartialliansen.

Problemet för fyrpartialliansen är att den inte är eller har varit konsekvent. De borgerliga hade i somras inga som helst svårigheter att mycket snabbt avisera misstroendeyrkanden mot infrastrukturminister Anna Johansson, inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist.

När frågan däremot nu blir skarp, ett avgörande om försvarsminister Hultqvist närmar sig och det högerextrema partiet yrkar om misstroende mot statsministern – då behövs plötsligt en genomgång, en granskning, innan man ger besked om man verkligen står fast vid vad man tidigare hävdat. För statsministerns del vill man veta mer innan man tar ställning.

Att Sverigedemokraterna sysslar med ett politiskt spel står helt klart. Med sitt agerande plågar man fyrpartialliansen, eftersom det även inom dessa partier finns krafter som menar att lite politiskt kaos ett år innan valet vore välkommet och att det inte skulle vara några problem för borgerligheten att regera med stöd av det högerextrema partiet.

Vad väljarna däremot anser om det vuxendagis som riksdagen riskerar att förvandlas till – ja, det återstår att se.

Peter Akinder