Hur känns det idag, Lööf?

Ledare Artikeln publicerades
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson ger nu besked att han stödjer minoritetsalliansens talmanskandidat.
Foto: Johan Nilsson/TT
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson ger nu besked att han stödjer minoritetsalliansens talmanskandidat.

På lördagen kom beskedet: Sverigedemokraterna kommer stödja alliansens förslag till talman i måndagens riksdagsvotering.

Det är ett besked som är betydligt större än bara ett val av talman. Det betyder nämligen att Liberalerna och Centerpartiet nu har hamnat ­exakt där som de i valrörelsen lovade att aldrig hamna: att bli beroende av ett aktivt stöd från det högerextrema partiet för att få igenom sin politik.

Vad vi har är nämligen en situation där de fyra allianspartierna mandatmässigt är mindre än de tre rödgröna partierna.

För att få Andreas Norlén vald till talman räcker det alltså inte med att Jimmie Åkessons parti lägger ner sina röster. Allianspartierna behöver ett aktivt stöd av Sverigedemokraterna i omröstningen.

Detta visste, självfallet, Liberalerna och Centerpartiet när man gjorde upp med Moderaterna och Kristdemokraterna om Norléns kandidatur.

Det visste de två ”mittenpartierna” när man valde att inte göra sitt yttersta för nå en överenskommelse över den eländiga blockgränsen om en talman med brett stöd.

Annie Lööf och Jan Björklund visste exakt vilka konsekvenser som deras ställningstagande skulle kunna få – och beskeden från valrörelsen om att aldrig göra sig beroende av Sverigedemokraterna gick upp i rök. Löftets hållbarhet var väl ungefär som för en liter mjölk.

Kan vi, dessutom, vara alldeles säkra på att SD-stödet för alliansens talman inte är föregåtts av samtal bakom draperierna med löften om politiska eftergifter?

Man kan diskutera om inte själva regeringsunderlaget i och med lördagens SD-besked är klarlagt. Principiellt är det ingen skillnad mellan att alliansen tar aktivt stöd av SD när en talman ska utses eller att man tar stöd av SD när sakpolitiska förslag ska drivas igenom i Sveriges riksdag.

Hur Stefan Löfven kommer att agera de kommande dagarna återstår att se. Men en sak är säker: det underlättar inte framtida samarbete mellan alliansen och Socialdemokraterna när de fyras gäng agerar så här och med de konsekvenser som det nu får.

Visserligen har alliansen sagt att man kommer att lägga ner rösterna när SD:s Björn Söder kommer att före­slås som andre vice talman. Dessutom har de sagt att de inte kommer medverka till att SD får presidieposter i riksdagens utskott.

Men som symboliska markeringar från deras sida, regisserade av Centerpartiet och Liberalerna, är det inte särskilt imponerande. Sådant blir mest något för intern uppbyggelse och ursäktande inför offentligheten när Lööf och Björklund sitter med skammens rodnad på sina kinder.

Frågan blir nu vilket drag som Socialdemokraterna gör. Eftersom alliansen och Sverigedemokraterna i skön förening och med berått mod bryter mot praxis i talmansfrågan – där talmannen alltså inte kommer att hämtas från varken det största partiet eller från det största blocket – kan man verkligen diskutera om praxis ska gälla när de vice talmännen senare ska utses.

Ty varför ska praxis följas om att resten av talmännen ska väljas beroende på partiernas storlek, när den inte följdes i valet av talman?

Anders Ygeman (S) höll frågan öppen när Socialdemokraterna på fredagen presenterade sin kandidat Åsa Lindestam.

Som motkandidat till Björn Söder som andre vice talman har Vänsterpartiet nominerat Lotta Johnsson Fornarve. Skulle Socialdemokraterna rösta för henne krävs alliansens aktiva stöd för att Söder ska väljas.

Det finns mycket som talar för att Socialdemokraterna bör ge sitt stöd till Johnsson Fornarve. I alla fall för att göra det tydligt vilka konsekvenserna blir att praxis i talmansfrågan inte längre gäller.

Att sedan Björn Söder i största allmänhet är olämplig som talman, och därmed som företrädare för Sverige, visste vi ju sedan tidigare.