Andersson och bensinskatten

Ledare ,
Även om man sänkte bensinskatten med en krona skulle det knappast leda till lägre drivmedelspriser med lika mycket.
Foto: Anders Wiklund/TT
Även om man sänkte bensinskatten med en krona skulle det knappast leda till lägre drivmedelspriser med lika mycket.

Finansminister Magdalena Andersson meddelade i Aftonbladet på tisdagen att regeringen planerar för en så kallad skatteväxling om 15 miljarder kronor.

Tidningens hårddragna tolkning var att finansministern är säker på att bensinskatten kommer att höjas. Det klara beskedet gav hon emellertid inte. En sak kan man däremot vara rätt förvissad om: någon bensinskattesänkning är inte aktuell.

Frågan blir särskilt explosiv eftersom det pågår ett slags bensinuppror i Sverige. Förbannade bilister vid bensinpumparna knyter nävarna åt statsmakterna och kräver just sänkt bensinskatt.

Man kan alltså anta att finansministern, efter Aftonbladets publicering, inte stärkte sin popularitet bland de som i olika medier berättar att de knappt längre har råd att ta sig till jobbet, skjutsa barnen till fotbollsträningen eller sätta sig bakom ratten för att hämta medicin på apoteket.

Men hur behjärtansvärda dessa omständigheter än är går det inte att komma ifrån att drivmedelspriserna mycket nära följer utvecklingen för oljepriset i världen.

Dessutom är den skatt på drivmedel som vi har idag, och som så många uttrycker upprördhet över, något som fastställdes i den M/KD-budget som innan jul tog sig igenom riksdagen med stöd av SD.

Vill man protestera mot dagens bensinpriser är det alltså de oljeproducerande länderna i förening med Jimmie Åkesson man ska tillskriva.

Dessutom skulle knappast en bensinskattesänkning på en krona leda till motsvarande prissänkning; snarare vore det en mellanskillnad som bensinbolagen rätt snabbt hade lagt rabarber på.

En skattesänkning är alltså ingen vidare lösning på de vardagliga vedermödor som människor ger uttryck för vid bensinpumparna.

Finansministern försöker å sin sida att framhålla möjligheterna med så kallad grön skatteväxling.

Högre skatter på sådant som är miljöskadligt – exempelvis just fossila drivmedel – ska kompenseras med sänkta skatter på bland annat förvärvsinkomster.

Man kan gissa att regeringen, i samarbete med Centerpartiet och Liberalerna, även kommer lansera höjda reseavdrag redan i höstens budget.

Problemet är bara att grön skatteväxling inte är någon oslagbart träffsäker kompensation på individnivå, eftersom sänkt inkomstskatt gynnar även den som inte äger något fordon och aldrig behöver tanka en droppe drivmedel. Höjda reseavdrag kompenserar dessutom bara för vissa resor man gör med sin bil.

Grön skatteväxling är alltså ett rätt trubbigt instrument för att underlätta vardagen för enskilda bilister.

Sett till klimatet behöver vi dock förbruka mindre fossila drivmedel. Den omställningen gäller alla – inte bara i andra länder utan också i Sverige. Skatterna är ett av många sätt att driva på utvecklingen.

Samtidigt är bilen för många, framför allt på landsbygden, med långa avstånd och otillräcklig kollektivtrafik, en nödvändighet om man ska klara vardagen.

Men också konstatera att frågor om klimatet, bensinpriset och landsbygdens villkor är betydligt svårare att hantera än både ilskna bilister och en del politiker försöker göra gällande.