Ännu en illa genomtänkt privatisering

Ledare
Ekonomiprofessor Lars Calmfors
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
Ekonomiprofessor Lars Calmfors

Kritiken – från folk som faktiskt kan arbetsmarknadsfrågor – har varit stenhård mot den privatisering av Arbetsförmedlingen som Centern drivit igenom.

Nu senast har Lars Calmfors, känd ekonomiprofessor, konstaterat att ”centerpartiet har underskattat svårigheterna”, och att det handlar om ”en väldigt oordnad, närmast kaotisk reformprocess”.

Samma vecka som Calmfors konstaterade detta redovisade Arbetsförmedlingen sitt uppdrag att analysera förutsättningarna för omläggningen.

Redovisningen lugnar knappast farhågorna.

Arbetsförmedlingen skriver visserligen att ”reformen är möjlig att genomföra”, men det säger ingenting. Även illa genomtänkta reformer är dessvärre fullt möjliga att genomföra – ett exempel är friskolorna.

Det är uppenbart en oerhört omfattande och komplex apparat som måste vara på plats om bara litet drygt ett år - med flera viktiga frågor fortfarande helt olösta. Kommunernas roll, exempelvis, ersättningssystemen, och den digitala infrastruktur som behövs. Alla tre är jättefrågor.

Därutöver infinner sig ohjälpligt frågan vad det hela ska vara bra för.

Idén är tydligen att den statliga myndigheten först ska göra en granskning av den arbetslöses möjligheter att få jobb innan vederbörande får välja utförare.

Därefter ska den privata aktören vidta nödvändiga åtgärder för att ge vederbörande utbildning, språkträning, praktik eller vad som nu kan krävas.

Men vad är poängen att skicka ut den arbetslöse till en privat aktör som sedan i sin tur ska anlita andra aktörer för att göra folk anställningsbara? Varför kan inte dessa åtgärder – inklusive uppköpen av rätt sorts utbildning – göras direkt av Arbetsförmedlingen?

Och vad gör man om det inte finns privata aktörer som är intresserade av att ta sig an den merpart av dagens arbetslösa som ”står (mycket) långt från arbetsmarknaden”?

Privata företag måste få göra vinst, som det brukar heta i andra debatter om privatiseringar. Av det följer att privata företag inte är intresserade av folk – arbetslösa, elever, patienter – som det är svårt att göra vinst på.

Det är bara att se till erfarenheterna från skolan.

Det stora problemet där är den höga andelen elever som inte klarar grundskolan. Det problemet har de vinstsyftande privata skolaktörerna över huvud taget inte bidragit till att lösa.

För de eleverna är inte lönsamma. Lika litet som arbetslösa med kort skolgång och dåliga kunskaper i svenska är det.

Calmfors misstänker att ”reformen” leder till att färre kommer ut i arbetslivet.

Dystert nog talar mycket för att han har rätt.