Är vi män mogna för förändring?

Ledare Artikeln publicerades
Kejsaren är naken och står i skamvrån utan spira istället för att vifta med sin erektion för kvinnliga medarbetare. Hela #metoo-rörelsen började med avslöjandena om filmmogulen Harvey Weinstein, som bland annat lär ha blottat sig och masturberat framför en TV-journalist för att sedan ejakulera i en krukväxt. Nu har många avslöjanden om liknande uppträdande skett. Frågan är om vi män är mogna för förändring.
Foto:Joakim Carlsson
Kejsaren är naken och står i skamvrån utan spira istället för att vifta med sin erektion för kvinnliga medarbetare. Hela #metoo-rörelsen började med avslöjandena om filmmogulen Harvey Weinstein, som bland annat lär ha blottat sig och masturberat framför en TV-journalist för att sedan ejakulera i en krukväxt. Nu har många avslöjanden om liknande uppträdande skett. Frågan är om vi män är mogna för förändring.

Det har varit en fascinerande vecka.

Filmen ”It” (på svenska ”Det”) har gjort succé på biografer världen över de senaste månaderna. Filmen är baserad på Stephen Kings roman som kom för drygt 30 år sedan.

Filmen och romanen handlar om ett monster som tillfångatar och dödar barn i en småstad. Monstret lever på barnens rädsla och har förmågan att visa sig som just det ett barn fruktar mest.

Boken var på mer än 1 000 sidor och innehåller många teman, men ett av de bärande var att det hela tiden pågår saker i vårt fina välordnade samhälle som vi inte ser och att vi ofta inte ser dem för att vi inte vill se dem.

I ”Det” ser en grupp barn klart vad som händer, men vem lyssnar på barn?

Det är ett sammanträffande att filmen har haft premiär nu samtidigt som hashtaggen #metoo släppt loss en lavin av berättelser från kvinnor om hur de blivit sexuellt trakasserade och utnyttjade.

Plötsligt har det vi inte vill se kommit upp till ytan i vårt samhälle. Vi ser monstret och det finns i spegeln.

Det är klart: det har alltid funnits kvinnor som sett klart vad som händer. Men vem lyssnar på kvinnor?

Det finns berättigade invändningar mot hashtaggen #metoo, men den har åstadkommit något oerhört viktigt: den har fört upp en av vårt samhälles skamliga hemligheter i ljuset.

Det faktum att så många kvinnor kan berätta om så många händelser är något som måste förändra vårt samhälle både på kort och lång sikt.

Att vissa kändisar faller ner från sina piedestaler är egentligen av mindre intresse, även om det är bra att män som tidigare verkat tro att de i skydd av sin privilegierade ställning kunnat göra vad som helst nu måste ta ansvar.

Det finns två saker som måste fastslås: 1) alla män är inte förövare och, 2) det här angår alla män.

Precis som i Kings skräckroman drabbas inte alla familjer av ”Det”, men tillräckligt många för att hela samhället ska vara berört.

Mängden av berättelser som hashtaggen frigjort gör att man inser att man inte bara har en familjemedlem, släkting eller vän som drabbats utan med största säkerhet flera.

Det är som det i vårt upplysta, civiliserade samhälle finns en mörk initiationsrit, en pervers version av konfirmationen: att nästan alla kvinnor som når vuxen ålder någon gång måste uppleva hur det är att bli tafsad på, kommenterad, sexuellt trakasserad eller utnyttjad.

Förklarligt nog känner sig väldigt många kvinnor otrygga och utsatta ute i samhället. Bara detta faktum gör att den här frågan angår män.

Men männen som inte utnyttjar, tafsar och trakasserar bör också vara förbannade för egen del.

För det är alla dessa mäns möjlighet att umgås på ett avspänt sätt med kvinnor som påverkas.

På arbetsplatser, i föreningar och i alla sammanhang där män och kvinnor möts, är det redan många som håller ett säkerhetsavstånd för att inte misstänkas för att vara snuskgubbe.

Man ser till att inte bli ensam i rum med kvinnor. Man avstår från att ge en uppmuntrande klapp på axeln, eftersom all beröring är laddad.

Sexism och trakasserier förminskar allas liv och gör det sämre.

Därför bör de män som är oskyldiga inte försöka bagatellisera problemet utan rikta sin ilska åt rätt håll.

Det #metoo har gjort som är viktigt ur ett politiskt perspektiv är att krossa bilden som Sverigedemokraterna och andra mörkerkrafter försökt bygga upp av att det är flyktingar och invandrare som står för alla sextrakasserier och sexuella övergrepp.

Den gemensamma nämnaren är alldeles uppenbart inte etnicitet eller religion, utan att det är män som står för de allra, allra flesta sexuella övergreppen.

Det går inte att mota bort det här till att handla om ”de andra”. Det här handlar om oss.

Hela vår kultur har dessutom skyddat förövare. Nyckelordet är nämligen på intet sätt sex utan makt.

Historiskt sett är kvinnornas intåg på arbetsmarknaden från 1960-talet och framåt fortfarande en ny företeelse.

Det är inte särskilt länge som kvinnor kunnat ta alla typer av arbetet och förvänta sig lika behandling.

Men att ha en rättighet är en sak och praktisk verklighet en annan. Fortfarande betraktar många män arbetsplatserna som sina. En del av den manliga självbilden är att vara framgångsrik på arbetet.

Så varför inte sätta en del av konkurrensen på plats genom att reducera den till bröst och rumpa som man kan kommentera och grabba tag i när man har lust?

Det finns problem med #metoo, framförallt den uppenbara risken att oskyldiga personer hängs ut som förövare. Det finns också en risk att man tror att det enbart är män som begår övergrepp.

Så är det givetvis inte. Men strukturerna i samhället är till stor del byggda av män och för män och framförallt för män med makt.

I vårt samhälle finns idag många hierarkier. I toppen av de flesta finns en man. Den typen av män har skyddats av sitt inflytande och sina goda kontakter.

Som i så många frågor är klass en faktor också i denna – i alla fall när det gäller vem som kan komma undan med sitt dåliga beteende.

Och nu, som tidigare, är sista försvarslinjen när de här sakerna kommer ut i offentligheten densamma: olika varianter på ”jag var full” alternativt ”jag var påtänd”.

Det är också något att fundera över. Vilken roll spelar alkohol och droger, förutom som bortförklaringar?

Ibland har jag en känsla att man aldrig behöver vara mer på sin vakt än när folk ”kopplar av” med alkohol.

Vad som nu hänt är att vi precis som i ”Det” har insett att monstret finns och lokaliserat det.

Nu gäller det att inte låta det fortsätta att leva vidare mitt ibland oss.