Avkylning av arbetsmarknaden

Ledare Artikeln publicerades
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) kan konstatera att arbetsmarknaden håller på att kylas av.
Foto: Maja Suslin/TT
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) kan konstatera att arbetsmarknaden håller på att kylas av.

I Statistiska Centralbyråns senaste arbetskraftsundersökning, som presenterades på torsdagen, finns det mycket som talar för att den lite sämre konjunkturen nu börjar slå igenom på arbetsmarknaden.

SCB konstaterar nämligen att andelen arbetslösa i juli, jämfört med samma månad för ett år sedan, har ökat med hela 0,9 procentenheter och uppgår nu till 6,9 procent. 50 000 fler är arbetslösa nu jämfört med för ett år sedan.

SCB konstaterar dessutom att sysselsättningsgraden under samma period har sjunkit med en hel procentenhet till 69,8 procent. Tre månader i rad har arbetskraftsundersökningarna inte visat någon ökning av antalet sysselsatta; något som annars har skett varje månad sedan september 2016.

Visserligen har antalet med tillsvidareanställning fortsatt att öka. Det är bra. Men samtidigt har antalet tidsbegränsat anställda minskat.

Förmodligen är det en indikation på att arbetsgivarnas vilja och förmåga att anställa nya medarbetare har bromsats. Man kan inte heller utesluta att den pågående nedmonteringen av arbetsförmedlingens verksamhet har påverkat. Dessutom har, enligt SCB, antalet arbetade timmar minskat på senare tid.

Vad det indikerar är alltså att den lite sämre konjunkturen, som så många har sett i sina kikare, nu börjar slå igenom på arbetsmarknaden.

Ännu är läget långt ifrån krisartat. Någon lågkonjunktur är det alls inte frågan om. Men det är signaler som regering och riksdag behöver ta på största allvar. För en S-ledd regering måste kampen mot arbetslösheten vara en mycket prioriterad uppgift.

Att konjunkturen har blivit lite svagare konstaterades även av finansminister Magdalena Andersson på torsdagen när hon lade ut texten på sörmländska Harpsund, där regeringen har sin årliga budgetöverläggning.

Hennes bedömning ligger i linje med de flesta prognosmakares.

25 miljarder sägs reformutrymmet vara för nästa år. Sett till redan gjorda utfästelser, de behov som uppenbart finns och den grundläggande styrkan i den offentliga ekonomin kan nivån sannerligen diskuteras.

Är det någon gång som regeringen ska släppa handbromsen i den ekonomiska politiken så är det nämligen nu. När arbetslösheten ökar och sysselsättningen tenderar att sjunka samtidigt som statsskulden når rekordlåga nivåer finns det ingenting att vänta på.

Att regeringen sedan länge har övergett målet om att år 2020 ha EU:s lägsta arbetslöshet får inte innebära att regeringen och de två samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna avstår från agera med kraft.

I budgeten måste det handla om rejält höjda statsbidrag till kommuner och regioner, större resurser till arbetsmarknadspolitik, kraftfulla insatser för utbildning och omskolning samt fortsatta satsningar på trafikinfrastrukturen och byggandet. Politiken bör också brett stimulera hushållens efterfrågan i ekonomin genom höjda barn- och studiebidrag, förbättrade pensioner samt höjda ersättningar till sjuka och arbetslösa.

Men frågan är hur mycket pengar som regeringen anser att det finns till dylika satsningar när Liberalerna har fått igenom sin sänkta värnskatt för de allra högsta inkomsttagarna vid årsskiftet.