Balanserad säkerhet

Ledare Artikeln publicerades
Försvarsminister Peter Hultqvists försvarspolitiska samarbeten är ingen lätt balansgång, men Hultqvist har följt försiktighetsprincipen att inte lägga alla ägg i en korg.
Foto:

Sverige genomför 11-29 september den största försvarsövningen på 20 år, Aurora 17. Det svenska försvaret ställer upp med 19 000 män och kvinnor. I övningen deltar också förband från de nordiska länderna, Estland, Litauen, Frankrike och USA. Sammanlagt cirka 2000 man.

USA står för tre fjärdedelar av de inbjudna, och amerikanerna har den mest avancerade materielen.

Meningen är att de ska utgöra en kvalificerad sparringpartner åt den svenska militären, men också ge värdlandet möjlighet att öva på materiel som vi har ont om, t ex luftvärn.

Fördelningen gäller denna övning. Normalt samarbetar vi till största delen med grannländerna.

Naturligtvis drar Sverige till sig ögonen i Moskva med en övning av det här slaget, och Ryssland svarar med en egen övning tillsammans med Belarus (Vitryssland), som man kallar Zapad 17.

Den blir sannolikt av betydligt större format.

Ryssarna missar inte en chans att demonstrera sina militära muskler.

Är det då inte onödigt att väcka den Ryska björnen?

Svaret är att den redan är vaken. Och vad som hänt med Krim och i östra Ukraina och tidigare i Georgien, kan också hända i Baltikum, vars rysktalande befolkning Kreml anser sig behöva ”beskydda”, om inte rentav ansluta till moderlandet.

Detta hot mot självständiga nationer matchas inte av något upptrappat militärt hot mot Ryssland och dess allierade från Västeuropa och USA.

De västeuropeiska länderna har i allmänhet rustat ner efter murens fall, och USA tog hem den sista stridsvagnen för flera år sedan. För att i fjol stationera några stycken i Polen och de baltiska länderna, tillsammans med en symbolisk styrka på några tusen man.

Ryssland kan lätt mobilisera hundratusentals man och tusentals stridsvagnar på sin sida av gränsen.

Den ryske utrikesministern Lavrov har sagt att Ryssland ”naturligtvis” inte tror att Sverige skulle angripa Ryssland. Vad är då problemet för Ryssland?

Inget västeuropeiskt land skulle drömma om att angripa Ryssland, och USA under Trump sänder högst motvilligt militärer till Europa. Närvaron i den svenska övningen tyder på att USA:s försvarsledning ser Sverige som ett strategiskt viktigt land, vars försvar man vill främja. När Aurora 17 är över, åker de amerikanska förbanden hem.

Problemet är att Ryssland är en auktoritärt styrd, chauvinistisk stormakt som inte nöjer sig med att kontrollera sitt eget territorium. Ryssland vill också ha inflytande över omgivande länder och områden. Hotet mot Baltikum skärper läget också för Sverige.

De baltiska länderna är svagt rustade och saknar militärt ”djup”. Hjälpen måste komma från väster, och det kvickt, i händelse av ett ryskt angrepp. En del av den måste gå genom Sverige, och Gotland måste kunna försvaras.

Det är vad försvarsminister Peter Hultqvist tagit höjd för med sina åtgärder.

Sverige har utökat det militära samarbetet med de nordiska länderna, Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Men också med Nato och USA, som väger tyngst i sammanhanget. Utan att gå med i Nato.

Det är ingen lätt balansgång, men Hultqvist har följt försiktighetsprincipen att inte lägga alla ägg i en korg.

Samtidigt fortsätter Sverige arbetet för fred och nedrustning i världen. Just nu sitter vi i FN:s säkerhetsråd (där vi också kan tala med ryssarna), vi har den enda öppna västambassaden i Nordkoreas huvudstad, vi har i 65 år haft observatörer vid stilleståndslinjen i Panmunjom, och lär vara efterfrågade rådgivare i kärnvapenkrisen.

Det stärker oss i både Washington och Moskva, och därmed också i den nationella säkerhetspolitiken.