Blir det någon skattereform?

Ledare Artikeln publicerades
Finansminister Magdalena Andersson bör nu sätta igång utredningen om en ny skattereform, menar Åsa-Pia Järliden-Bergström i sin kolumn.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Finansminister Magdalena Andersson bör nu sätta igång utredningen om en ny skattereform, menar Åsa-Pia Järliden-Bergström i sin kolumn.

Januariavtalet har en punkt som innebär att samarbetspartierna ska genomföra en omfattande skattereform. Det har gjort att skattediskussionerna har fått en ny och, enligt mig, mycket välbehövlig skjuts.

Det behövs en omfattande översyn av de stora luckorna på kapitalbeskattningsområdet (läs fastighetsskatten och de mycket förmånliga reglerna för fåmansbolagen), vi måste ta ett nytt helhetsgrepp om momsen och fundera på hur kommunerna ska finansiera välfärden framöver.

Det finns en politisk samsyn om att det svenska skattesystemet kommit väl långt från överenskommelsen om den stora skattereformen i början av 1990-talet. Frågan är om samsynen i nästa steg gäller vad som borde åtgärdas nu och hur?

Under punkt fyra i 73-punktsprogrammet sammanfattas samarbetspartiernas intentioner: ”Reformen ska öka sysselsättningen och antalet arbetade timmar med sänkt skatt på jobb och företagande, bidra till att klimat- och miljömål nås, stärka Sveriges konkurrenskraft, utjämna dagens växande ekonomiska klyftor, sänka marginalskatten och uppnå att färre betalar statlig inkomstskatt, förenkla genom att begränsa undantag, minska hushållens skuldsättning och bidra till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt, öka finanssektorns skatteandel och långsiktigt trygga välfärden.”

Ambitiöst, helt klart. Men inte helt solklart vad som står på agendan.

Sänkta skatter på arbete ska kombineras med målet att trygga välfärden. Klyftorna ska utjämnas samtidigt som marginalskatten ska sänkas och färre ska betala statlig inkomstskatt.

Det går inte att ducka för att kostnaderna i välfärden kommer att öka kraftigt när andelen unga och äldre i befolkningen ökar.

Det finns två vägval: höjda kommunalskatter eller ökade statliga åtaganden. Om det löses enbart via kommunalskatterna kommer den genomsnittliga kommunalskatten per hundralapp över tid att stiga till mer än 35 kronor de närmaste åren och i några kommuner närma sig 40 kronor.

För sex miljoner inkomsttagare är det denna skatt, inte den statliga skatten som ligger till grund för marginalskatten. Höjda kommunalskatter är därmed ingen bra väg. Staten bör ta ett större ansvar.

Den rikaste procenten i Sverige har ökat sin andel av inkomsterna kraftigt. Orsaken är framför allt växande kapitalinkomster.

För att öka statens skatteintäkter och utjämna dagens växande ekonomiska klyftor borde ljuset därför riktas mot statliga kapitalskatter.

Under lång tid har de skatteförändringar som genomförts främst gynnat höginkomsttagare och de riktigt rika medan breda grupper får stå tillbaka, senast med höjd skatt för medlemmar i facket.

Nu är det dags för skatteförändringar som gynnar vanligt folk. Sätt igång utredningen!

Åsa-Pia Järliden Bergström

Kolumnisten är LO-ekonom