Bollen ligger hos Centern

Ledare
Annie Lööf har pratat sig in i ett hörn. Det kommer att sluta med att hon antingen sviker de väljare som såg henne som garant för en regering utan inflytande från Sverigedemokraterna eller också sviker hon de som röstat på Centern för att få en regering som inte leds av Socialdemokraterna.
Foto: Alexander Larsson Vierth/TT
Annie Lööf har pratat sig in i ett hörn. Det kommer att sluta med att hon antingen sviker de väljare som såg henne som garant för en regering utan inflytande från Sverigedemokraterna eller också sviker hon de som röstat på Centern för att få en regering som inte leds av Socialdemokraterna.

Just nu är det många som försöker agera kremlologer och lista ut vad som pågår inne i de olika partiledningarnas trängre kretsar. Det enda vi med säkerhet vet är att Centerpartiet kommer att behöva vika ner sig.

Det beror inte på de nu speciella omständigheterna. Orsaken till det är istället helt och hållet Centerns och särskilt Annie Lööfs retorik.

Att ha ett välsmort munläder är givetvis ingen nackdel för en partiledare, men Lööf har sagt mera än hon någonsin haft utsikt att kunna leverera.

Parallellen med Thorbjörn Fälldin och hans löften i kärnkraftsfrågan inför valet 1976 är slående. I slutänden fanns bara valet att antingen svika de väljare som absolut ville ha en borgerlig regering eller de väljare som röstat på partiet för att det lovat att stoppa kärnkraften.

Fälldin valde makten och den borgerliga sammanhållningen. Det är fortfarande det största sveket i modern svensk politisk historia.

Trots att Lööf tillhör samma parti som Fälldin gjorde, har hon uppenbart inget lärt av historien.

Hela valrörelsen har hon hävdat att hon både är garantin för att Sverigedemokraterna inte ska få inflytande och att Socialdemokraterna inte ska få sitta kvar.

Centerpartiet ökade i årets val med 2,5 procent jämfört med förra valet.

Det är nog inte att dra för långtgående slutsatser att Centerns absoluta nej till att ge Sverigedemokraterna inflytande är en viktig orsak till en stor del av den ökningen.

Liberalernas Jan Björklund har samtidigt varit lika hård mot SD, men betydligt mindre kategorisk och försiktigt förhållande till Socialdemokraterna. Till skillnad mot Lööf verkar han inse att det är bättre att hålla många dörrar öppna än alla dörrar stängda.

Därför är det märkligt och oroande när det kommer uppgifter om hur Centerledningen tolkar läget: ”Om Annie Lööf skulle hoppa över blockgränsen och ge sitt stöd till S skulle en svårare svekdebatt uppstå inom C, än om hon sitter i en alliansregering som får ett passivt stöd av SD.” (Expressen 20180910)

Möjligen är det en misstolkning eller helt enkelt felaktiga uppgifter.

Man kan dock inte säga annat än att Annie Lööfs tonläge mot Socialdemokraterna genom åren ger uppgiften en viss trovärdighet.

Samtidigt gör det varenda Centerpartistisk valarbetare som yttrat sig under valrörelsen till lögnare.

Lööfs egen väg verkar vara en alliansregering med stöd av Socialdemokraterna. Annie Lööf sa flera gånger under valrörelsen att Löfven brukar tala om att bryta upp blockpolitiken och sa till honom att han kunde göra det genom att stödja en alliansregering.

Men det skulle ju inte bryta upp någon blockpolitik, bara ge alliansblocket stöd för att sitta i regering.

Att riksdagens största parti, dessutom i den förmodat största partikonstellationen, på det sättet skulle bli ett stödparti till en borgerlig minoritetsregering strider mot rimlig politisk logik. Särskilt om Lööf naivt hade tänkt sig att en sådan regering skulle bedriva högerpolitik.

Det hade varit intressant att veta hur Lööf hade tänkt sig formulera ett seriöst politiskt erbjudande till samme Stefan Löfven som alliansen och Sverigedemokraterna inom kort avser avsätta som statsminister i en särskild riksdagsomröstning.

Högerns kvarvarande alternativ är då en alliansregering med stöd av SD. Lööf och Björklund skulle därmed tappa all moraliskt trovärdighet och samtidigt snabbt upptäcka att Sverigedemokraterna är högst opålitliga.

En regering stödd på SD hamnar förr eller senare i kris och den kommer förmodligen rätt snabbt. Eftersom ingen i det rödgröna lägret kommer att ha lust att hjälpa till kommer en sådan regering att kapsejsa, förmodligen med nyval som följd.

Rimligen måste nästa regeringen vara förankrad över blockgränsen. Det är då naturligt att partier som Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna på något sätt är inblandade.

Men det kräver att Annie Lööf väljer att ta ”rätt” svekdebatt. För en sådan debatt kommer inte hon eller Centerpartiet undan.

Den här osäkra situationen är ju inte obekant. Det var så här också efter det förra valet och problemen fördes till sin kulmen när högerpartierna fällde de rödgrönas budget. Den gången slutade det med att det utlystes nyval som sedan avlystes efter att man träffat Decemberöverenskommelsen.

Nästa år väntar ett EU-val i maj. Det skulle inte alls förvåna om det samtidigt också blir ett nytt val till riksdagen.