Borgarna och blockpolitiken

Ledare Artikeln publicerades
Hur Sverige ska regeras efter valet är redan nu en stor fråga.
Foto: BERTIL ERICSON / TT
Hur Sverige ska regeras efter valet är redan nu en stor fråga.

Att blockpolitiken som idé är fördummande visste vi redan. Att borgerligheten tycks ha en lika fördummande inställning till att under nästa mandatperiod regera med blockpolitikens förutsättningar är kanske bara följdriktigt.

Så här i valrörelsens slutspurt försöker nämligen alliansföreträdare göra gällande att det är Socialdemokraternas fel om riksdagens högerextrema parti fäller en framtida borgerlig regering.

Den logiken, om den ens är logisk alls, har sannerligen sina skavanker.

Från alliansens sida tänker man nämligen avsätta Stefan Löfven med hjälp av Sverigedemokraterna.

Sedan tänker man få Ulf Kristersson (M) vald med hjälp av, just det, Sverigedemokraterna.

Därefter vill, åtminstone Centerpartiet och Liberalerna, regera med stöd av – Socialdemokraterna.

Centerpartiledaren Annie Lööf frågar ständigt om Stefan Löfven är beredd att stödja en borgerlig regering efter valet – en regering som alltså ska ledas av en statsminister som är vald med hjälp av ett högerextremt parti.

Lööf verkar mena att om Löfven inte utför denna barmhärtighetsgärning mot den nyvalda regeringen saknar Löfven uppriktig vilja att bryta upp blockpolitiken.

Vissa gör sig uppenbart dummare än de egentligen är.

Det är borgerligheten som genom sitt alliansbygge upprätthåller den skadliga blockpolitiken i svensk politik.

Det är borgerligheten som har valt att säga upp den så kallade Decemberöverenskommelsen, som syftade till att göra det möjligt för just en minoritetsregering att regera.

Det finns borgerliga företrädare som tänker ta makten även om alliansen är minsta partikonstellation, vilket måste ske med hjälp av Sverigedemokraterna.

Att i det läget insinuera att det är Stefan Löfven som inte menar allvar med ett bredare samarbete i svensk politik är alltså rent nonsens.

I själva verket har Socialdemokraterna, med sina fel och förtjänster, alltid varit ett samarbetsinriktat och ansvarstagande parti – oavsett om man suttit i regering eller varit i opposition. Det har faktiskt även Centerpartiet, från tid till annan, varit.

Menar Lööf allvar med att bryta blockpolitiken bör hon därför öppna för ett brett och blocköverskridande ansvarstagande efter valet.

Exempelvis bör inte hon och hennes parti – särskilt om man skulle bli minsta partikonstellation – i praktisk handling och inom blockpolitikens ram skaffa sig makten med hjälp av Sverigedemokraterna och sedan bara förutsätta att Stefan Löfvens parti passivt ska göra det möjligt för henne att utöva driva högerpolitik.

Ytterst handlar borgerlighetens problem här om att man är oense i synen på Jimmie Åkessons obehagliga parti. Att Moderaterna och Kristdemokraterna närmar sig det partiet blir allt tydligare. Att Centerpartiet och Liberalerna, åtminstone utåt och hittills, håller armlängds avstånd till det högerextrema partiet är det nog också många som uppfattat.

Men någon gång måste Annie Lööf och Jan Björklund också dra de praktiska konsekvenserna av sitt ställningstagande.