Centerns tappade ledartröja

Ledare
Opinionsmässigt vindskifte för Annie Lööf och hennes parti.
Foto:

Det återstår visserligen drygt nio månader till valdagen, men mycket tyder på att Centerpartiet har haft sin höjdpunkt i opinionen och nu tydligt är på väg nedåt. Frågan är hur partiet ska hantera sin besvikelse över den missade möjligheten att bli borgerlighetens ledande parti.

Det är klart att det någonstans bakom Centerpartiets fasad känns lite snopet.

Det började ju så bra. Det gick ju väl så länge.

Centerpartiet klarade till sist riksdagsspärren i förra valet; om än på darrande ben.

Moderaternas osäkerhet i partiledarfrågan efter valet, dess maktpolitiska öppning mot Sverigedemokraterna och Annie Lööfs tydlighet i framför allt flyktingfrågan gjorde att Centern lyfte – och det med besked.

Förtroendet för Lööf växte och partiets opinionssiffror rakade i höjden.

Det spekulerades kring om och när Centerpartiet skulle bli borgerlighetens största parti, och därmed också Sveriges näst största.

Man skulle ta ledartröjan inom alliansen, vilket man inte haft sedan Thorbjörn Fälldins dagar.

Lööf framställdes som drottningen i svensk politik.

Skulle hon till och med bli alliansens statsministerkandidat?

Men på bara några månader tycks vinden ha vänt. På tisdagen presenterades SCB:s stora partisympatimätning.

Visserligen ligger Centerpartiet fortfarande högre än 2014 års valresultat.

Men man ser att siffrorna nu tydligt faller i den ena mätningen efter den andra. SCB visar, exempelvis, att Centern har tappat 1,8 procentenheter sedan i maj. Samtidigt har Moderaterna ökat med 4,1.

Ulf Kristerssons parti är åter mer än dubbelt så stort som Annie Lööfs. För sex månader sedan skiljde mindre än sju procentenheter, och i början av hösten troligen ännu mindre.

De uträknade Moderaternas framgång har gått ut över Centerpartiet.

Men framför allt har riksdagens högerextrema parti drabbats.

Sverigedemokraterna har på bara ett halvår tappat 3,6 procentenheter, vilket är ett ras av stora mått.

Ökad tydlighet mellan höger och vänster, bland annat genom en offensivare regeringsbudget än på flera år, har säkert bidragit.

Kanske har skandalerna till slut kommit ifatt Jimmie Åkessons parti?

Trots sin mer högerorienterade profil och svajiga linje i regeringsfrågan är den moderata uppgången tydlig.

Moderaterna framstår som borgerlighetens mest framträdande parti och Ulf Kristersson som alliansens självklare statsministerkandidat.

Partiet är nu med bred marginal större än de tre andra allianspartierna tillsammans. I maj var de tre småparterna större än Moderaterna.

Illa går det också för Miljöpartiet, som enligt mätningen ramlar ur riksdagen. Men det gör också Kristdemokraterna. Liberalerna lever farligt på 4,2. Socialdemokraterna ligger på 32,6. Vänsterpartiet på trygga 7,0 procent.

Totalt sett, hur man än räknar, är de rödgröna klart större än alliansen.

Nog för att Centerpartiet, utåt, kommer att jämföra 2018 års resultat med vad man nådde 2014. Nog för att dess ledning, när man hade vinden i ryggen, betonade att inga röster ännu hade avgetts.

Men man kan utgå ifrån att de ouppfyllda förväntningarna och brustna förhoppningarna om att nu bli borgerlighetens ledande parti, särskilt om opinionsutvecklingen nu fortsätter, lär ses som en motgång och en missräkning.

Hur kunde man tappa ledartröjan?

Hur ska Centerpartiet hantera den besvikelsen och vilka slutsatser ska man dra?

Peter Akinder