Dags att bli lite mindre idiotisk

Ledare ,
Det är väl osäkert om häxorna kom iväg någonstans i det nyckfulla vädret under årets påskfirande. Men de hade gärna istället för den traditionella kaffekannan fått ta med 1980- och 1990-talets luggslitna tankar om New Public Management (NPM) till Blåkulla – och lämnat dem där.

Det har tagit drygt 30 år, men nu börjar vi få en förnuftig diskussion om offentlig förvaltning.

Artikeln publicerades 18 april 2017.

Den socialdemokratiska partikongressen tog några blygsamma steg i rätt riktning när den skärpte partistyrelsens skrivningar. Kongressen ville bland annat att systemen med skolpeng och skolval ska ses över och det fanns en stark vilja att reformera bland kongressombuden.

Det var ett av fler tecken på att Socialdemokraterna börjar läsa av tidsandan korrekt, men partiet måste nu öka tempot. Vi är på väg in i en stor och viktig samhällskritisk diskussion där Socialdemokraterna borde vara ledande, men fortfarande framstår som veliga.

Vad det handlar om är frågan vad som ska drivas av stat och kommun och vad som kan drivas privat av offentlig verksamhet.

Skolan är just nu den mest brännande frågan, men det finns fler. De senaste åren har äntligen det som kallas NPM (New Public Management) kommit att granskas och diskuteras.

NPM är en organisationsteori för offentlig verksamhet som kortfattat innebär att konkurrensutsättning och entreprenörer i alla lägen är bra.

I slutet av mars kastades en brandfackla i den debatten av Per Molander, som skrivit rapporten ”Dags för omprövning” på uppdrag av ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Normalt sett är en ESO-rapport inte mycket att hetsa upp sig över – man pekar på lite problem här och där, rekommenderar lite mer marknadsstyrning och konkurrens och sedan går alla på krogen och skålar med varandra.

Så icke denna gång.

På 280 sidor gjorde Per Molander hackmat av det sätt på vilket offentlig verksamhet privatiserats och gjorts ”affärsmässig” sedan 1980-talet. Områdena han granskat var skolan, hälso- och sjukvården och socialförsäkringarna.

Molander var inte blygsam när han kom med förslag till förändringar. Enligt honom bör:

– staten återta det fulla ansvaret för skolan, det vill säga ta det från kommuner och privata huvudmän.

– skolvalet tas bort och ersätts med möjlighet till önskemål som vägs mot samhällets mål och likvärdighet och integration.

– landstingen ges frihet att själva avgöra om de ska tillämpa LOV.

– ersättningssystemen anpassas så de relaterar till vårdgivarnas faktiska kostnader. Molander påpekar att systemen med schablonersättningar är ett av skälen till att kostnaderna dragit iväg i vården, till exempel för LSS och personliga assistenter.

– taken höjas i de offentliga försäkringarna, så de verkligen svarar mot principen att täcka inkomstbortfall.

– premiepensionssystemet avvecklas.

– assistenttjänster alltid upphandlas regionalt och lokalt.

Det här är förslag som är oerhört radikala och de läggs fram av en respekterad tjänsteman som arbetat under både socialdemokratiska och borgerliga regeringar.

Han har varit generaldirektör för Inspektionen för socialförsäkringen, konsult åt regeringen, Sida, Världsbanken, OECD, UNDP och Europeiska kommissionen.

Han har också varit forskningsledare vid SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, en annan organisation som inte direkt är känd för revolutionära tankegångar.

Den moderate före detta statssekreteraren Mikael Sandström utropade när han opponerade mot rapporten:

– De här förslagen är långt till vänster om vad något riksdagsparti föreslår, även Vänsterpartiet!

Vilket fick Molander att dra fram en återkommande undersökning av svenskarnas attityder till privatisering av offentlig verksamhet. Diagrammet visade en förkrossande kritisk inställning, de som är kritiska är konstant genom alla år 20-25 procent fler är de som är positiva.

Vilket ledde till Molanders ripost:

– Det är inte jag som är till vänster, det är svenska folket. Eller snarare är de politiska partierna betydligt till höger om folket.

Detta är något för framförallt Socialdemokraterna att betänka. Liksom flera av Molanders förslag.

Även Socialdemokraterna behöver göra upp med en allt för blåögd syn på marknadens välsignelser. Det har bland annat lett till att skattebetalarna just nu tvingas adoptera privata koncerner och göda dem med vinster mot att de gör vårt skolsystem mediokert.

Som Tage Danielsson skrev: ”Det är klart man ändra en idiotisk utveckling som man själv har satt igång. Det är ju bara att bli lite mindre idiotisk än förut.”

Det är många Socialdemokrater som känner att det är dags för det nu.