Dags för en ny partisekreterare

Ledare Artikeln publicerades
Man ska inte vara överraskad av att det finns interna krav på att partisekreterare Lena Rådström Bastaad ska bytas ut.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Man ska inte vara överraskad av att det finns interna krav på att partisekreterare Lena Rådström Bastaad ska bytas ut.

Får man tro flera medier finns det starka interna socialdemokratiska krav på att partisekreterare Lena Rådström Baastad ska bytas ut. I ett parti fullt av frustration inför utvecklingen är detta knappast överraskande.

Någonting måste nämligen partiet hitta på om inte 2022 års val ska sluta ännu värre än vad redan 2018 gjorde.

Sett till att Socialdemokraterna leder en koalitionsregering som samarbetar med två borgerliga partier i riksdagen har behovet av en stark, synlig och en gentemot regeringen balanserande partisekreterare förmodligen aldrig varit större.

Det måste finnas någon som resolut står upp för partiet, partiets politik och partiets vägval när andra försvarar svåra kompromisser i regering och riksdag.

Det måste finnas en person som kliver fram bredvid och ibland till och med framför Stefan Löfven och sprider hopp och energi i det egna partiet.

Men de enda gånger man ser partisekreteraren är när hon kommenterar nya fall i opinionsmätningarna.

Socialdemokratins brist på energi och lyskraft symboliseras av många – men få på ett sådant övertydligt sätt som i partisekreterarens hopplösa uppgift att förklara det egna partiets opinionsmässiga kräftgång.

Lena Rådström Baastad sågs av partiet som logisk att utse till partisekreterare för drygt tre år sedan. Bland annat hette det att hon hade erfarenhet av att vinna val.

I själva verket slutade valet 2018, för Socialdemokraternas del, som det sämsta i demokratins historia.

Det överraskar att inte någon i dagens partiledning hittills har uttryckt någon vidare självkritik över det som ledde fram till valresultatet och än mindre har tagit några personliga konsekvenser av detsamma.

I stort sett ingen tycks känna något avgörande ansvar för det miserabla resultatet samt etablerandet av opinionssiffror på en nivå som hade varit otänkbara för bara tiotalet år sedan.

Tillsammans signalerar detta en nöjdhet med sakernas tillstånd som nog många med hjärtat till vänster uppfattar som sorglig.

Man kan ödmjukt lyfta frågan om ett partisekreterarbyte på Sveavägen 68 även om man förstår att det inte är en enskilds persons fel som har gjort, och gör, att partiets dominans i svensk politik nu kan vara på väg att slutligen brytas.

Man kan göra det utan att underskatta behovet av långt mycket större förändringar än så – särskilt gäller det politikens innehåll och uttryck.

Man kan göra det med respekt inför den svåra balansgång mellan att å ena sidan kompromissa i regeringsställning och å andra sidan hävda sin egen särart.

Man kan göra det med vetskap om att det inte finns några enkla eller snabba lösningar på en svår utmaning.

Men det är dags för en ny kraft i den socialdemokratiska partiledningen.

Bytet bör ske i närtid eftersom en ny partisekreterare måste få tid att etablera sig, vinna förtroende såväl inom som utom partiet samt leda ett viktigt förändringsarbete till framgång.