Dags för nytt styre i nya regionen?

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Peter Karlsson

Efter att Miljöpartiet inte får säte och stämma i det nya regionfullmäktige och Socialdemokraterna noterade en tydlig tillbakagång förlorade den rödgröna koalitionen sin majoritet. Det är inte samma sak som att de borgerliga vann valet.

Fortfarande har nämligen Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ett mandat mer än den gamla landstingsalliansen. Vänstersidan har 29 mandat mot alliansens 28. Men med tio mandat för Sverigedemokraterna är detta parti, teoretiskt sett, vågmästare.

Men om det högerextrema partiet ska få vara vågmästare även i praktiken avgörs av hur de andra partierna agerar. Om inget av de traditionella blocken har majoritet i det nya regionfullmäktige - och inget av blocken har intresse av att ge SD inflytande - finns bara en väg att gå: samarbete över blockgränsen.

Ett sådant samarbete kan se ut på flera sätt.

Ett är att blocken regerar i en form av samlingsstyre där man lämnar Sverigedemokraterna utanför.

Det skulle visserligen innebära majoritet så det dånar om det. Fast det är samtidigt en diskutabel lösning eftersom det skulle innebära att den enda oppositionen i regionen, som hanterar bland annat sjukvård och kultur samt frågor rörande kollektivtrafik och trafikinfrastruktur, utgörs av Sverigedemokraterna. Samlingsstyre av det slaget bör förbehållas mycket allvarliga situationer, som exempelvis allvarliga ekonomiska kriser i verksamheten.

En annan variant är att man bryter sönder de bägge blocken och partierna sträcker händerna till varandra för att samarbeta.

En sådan skulle kunna vara att man, liksom i residensstaden Kalmar, bildar en rödgrön majoritetskoalition med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Men någonting säger att dagens oppositionsledare, Christer Jonsson (C), knappast kommer att acceptera att hans alliansblock spricker medan S och V håller ihop.

En annan vore om Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna bestämde sig för att samregera. Tillsammans skulle dessa tre partiet få 36 mandat, vilket också innebär majoritet. Ett sådant styre skulle innebära att det finns opposition till både höger och vänster i form av Moderaterna och Vänsterpartiet.

Vid en snabb betraktelse låter den varianten som mest attraktiv.

Men även här måste man sätta frågetecken om den verbalt stridbare Jonsson verkligen vill. Fast med tanke på att han företräder ett parti som i valrörelsen gjort en stor principiell sak av att aldrig regera med hjälp av Sverigedemokraterna borde han ha ett intresse av ett sådant samarbete. Dessutom har vi aldrig uppfattat att det, vid sidan om naturliga politiska skillnader mellan partierna, finns personliga motsättningar som skulle sätta käppar i hjulet.

Rimligen är det nu därför Anders Henriksson (S), Christer Jonsson (C) och Pierre Edström (L) som sitter på en möjlighet att politiskt lösa den situation som väljarna nu har givit partierna. Henriksson, som leder det nya regionfullmäktiges största parti och som trots allt företräder det största blocket, bör ta initiativet.