En farlig väg för välfärden

Ledare
När allt fler köper privat sjukvårdsförsäkring kan det bli ett hot mot den gemensamma välfärden.
Foto: ERIK G SVENSSON
När allt fler köper privat sjukvårdsförsäkring kan det bli ett hot mot den gemensamma välfärden.

Organisationen Svensk Försäkring meddelade på måndagen att antalet med privata sjukvårdsförsäkringar fortsätter att öka. Det är en farlig utveckling om man långsiktigt vill hålla fast vid en gemensamt finansierad välfärd av hög kvalitet för alla.

Vid årsskiftet hade 650 000 personer en egen sjukvårdsförsäkring. Det är 15 000 fler än året innan. TT konstaterade i sitt meddelande att sedan år 2000, då det var drygt 103 000 personer som hade en sjukvårdsförsäkring, har antalet sjukvårdsförsäkringar blivit mer än sex gånger fler.

Nästan 14 procent av de som arbetar har numera en försäkring som innebär att de inte behöver söka sig till den gemensamma sjukvården om de behöver hjälp utan kan gå direkt på en privat vårdgivare. Medan andra hamnar i den offentliga kön så kan man, om man har betalat försäkringsavgiften, få en snabb privat behandling.

Inslagen av privata välfärdsförsäkringar är inte bara stora inom sjukvården. Sedan länge finns det kompletterande privata försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom. Dessutom är det många som känner sig manade att redan i unga år spara till sin pension på privat väg.

Man ska inte moralisera över att det finns arbetsgivare, fackliga organisationer och enskilda människor som väljer att teckna privata välfärdsförsäkringar.

Istället ska man se det växande inslaget av privata försäkringsalternativ som ett symptom på att det finns många som upplever att dagens gemensamma välfärd inte räcker till.

Är ersättningen vid sjukdom och arbetslöshet för låg, upplevs sjukvården som otillgänglig eller anser man att den pension som det gemensamma tillhandahåller gör att man blir fattig på äldre dagar får man räkna med att de som kan och vill söker egna, privata vägar att säkerställa tryggheten.

Bra för den gemensamma välfärden är det dock inte. Ju fler som tecknar privata försäkringar, desto mer riskerar man urholka viljan att betala skatt till de gemensamma nyttigheterna.

Varför ska man betala för välfärden två gånger, kommer man till sist att fråga sig.

När känslan att man betalar hög skatt men inte får tillbaka en välfärd av tillräcklig kvalitet sprider sig långt in bland breda löntagargrupper är det en farlig utveckling.

Så har också skatteuttaget sjunkit de senaste decennierna, samtidigt som det ständigt rapporteras om resursbrister i vård och omsorg. I någon mening har de politiska makthavarna bäddat för utvecklingen – vissa därför att de vill, några av naivitet, en del därför att de inte har vågat ta ut tillräckligt hög skatt och andra har saknat tillräcklig makt för att förändra.

Särskilt de som har hjärtat till vänster måste se upp för en utveckling där välfärden fördelas efter privat betalningsförmåga och inte efter behov. De sämst ställda drabbas alltid värst av sådant.

Ett bra steg är nu taget när privata sjukvårdsförsäkringar som betalas av arbetsgivaren förmånsbeskattas. Det viktigaste och helt grundläggande är dock att skapa ett välfärdssamhälle av sådan kvalitet för alla att ingen känner att man måste komplettera tryggheten på egen hand.