En lugnare konjunktur i kikaren

Ledare ,
Finansminister Magdalena Andersson (S)
Foto: Henrik Montgomery/TT
Finansminister Magdalena Andersson (S)

Får man tro bedömningarna i regeringens vårbudget, som presenterades på måndagen, går Sverige nu in i ett lugnare konjunkturläge.

Det betyder inte att Sverige är på väg mot en lågkonjunktur. Snarare ser det ekonomiska läget stabilt ut. De kommande två åren tror Finansdepartementet att tillväxten kommer att ligga över två procent årligen.

Sysselsättningsgraden fortsätter att stiga, dock inte i samma takt som förut.

Arbetslösheten sjunker långsamt och parkerar precis ovanför sex procent. Det innebär att regeringen inte når sitt mål om att ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Här kan man lyfta på ögonbrynet över att regeringen inte gör mer i vårbudgeten. Arbetslösheten är rimligen regeringens viktigaste fråga.

Hushållens konsumtion och exporten växer hyggligt och stimulerar den ekonomiska utvecklingen.

Mer oroväckande är att den offentliga konsumtionen inte utvecklas tillräckligt starkt. Det är till och med så att regeringen förmodar att den kommer att minska något år 2021.

Trots att konsumentpriserna bedöms stiga – faktiskt upp emot tre procent i mitten av nästa mandatperiod – tror inte regeringen på någon snabb räntehöjning. Först år 2021 antar regeringen att riksbankens reporänta överstiger en procent.

Överskottet i finanserna är betryggande stort. Skulden som andel av BNP fortsätter att falla ner mot rekordnivåer.

Med andra ord kommer det finnas resurser för välfärdsreformer under de kommande åren, även om utrymmet lär vara något mindre än under den mandatperiod som nu går mot sitt slut.

De ytterligare miljarder som finansministern anser att kommunerna behöver i ökade statsbidrag borde – i alla fall av ekonomiska skäl – inte vara hotade.

Vill regeringen genomföra en större satsning på exempelvis pensionssystemet kan det behövas ett något högre skatteuttag. Med den nya prognosen sjunker den så kallade skattekvoten med en hel procentenhet åren 2017-2021 och den offentliga sektorns utgifter, som andel av BNP, bedöms falla med hela 1,6 procentenhet.

Den offentliga verksamhetens utbyggnad hänger alltså inte med den starka befolkningsutvecklingen.

I sin tur stämmer det inte riktigt överens med den socialdemokratiska valagitationen.

Slår progonsen in får nämligen välfärden en allt mindre del av det som skapas i Sverige, bland annat genom att det samlade skatteuttaget sjunker.