En man som bara är värd förakt

Ledare Artikeln publicerades
Nya mardrömmar. Vi som växte upp på 1970- och 1980-talen hade mardrömmar om kärnvapenkrig. Nu handlar de om hemska händelser i vardagen, flygplan och lastbilar i händerna på terrorister och galningar.
Foto:Joakim Carlsson
Nya mardrömmar. Vi som växte upp på 1970- och 1980-talen hade mardrömmar om kärnvapenkrig. Nu handlar de om hemska händelser i vardagen, flygplan och lastbilar i händerna på terrorister och galningar.

Återigen en av dessa förfärliga dagar.

Dådet i Nice där en galning medvetet körde över och dödade minst 84 personer med en lastbil är fullständigt groteskt. Det är svårt att förstå att någon människa överhuvudtaget har kunnat komma på idén.

Låt oss inte glömma att kalla gärningsmannen vad han är: en vidrig liten skit. Oavsett om hans motiv var politiska eller personliga är det vad han var. En människa som väljer att som sista handling i livet döda massor av medmänniskor, många av dem barn, är bara värd förakt. Det rör sig garantera om en nolla som aldrig skulle ha kunnat få sin omgivnings respekt genom att göra något konstruktivt.

Attacken i Nice bekräftar något som vi egentligen alla vet, men som är oerhört skrämmande att tänka på, nämligen att det inte går att skydda sig om någon har riktigt destruktiva avsikter. Det behövs inte massor av sprängmedel eller militär träning för att ställa till stor skada. De mest vardagliga saker kan förvandlas till dödsmaskiner i fel händer: ett flygplan eller en lastbil. Vad som helst som kan skada, döda och lemlästa. Och det kan hända när och var som helst.

    Faktum är att i de länder som drabbats av terrordåd har folk som förtvivlat undrat vad de kan göra för att skydda sig mest fått råd av typen: var vaksam. Mot vad? Personer som stiger in i lastbilar?

    Den viktigaste insikten är därför att det egentligen inte går för ett öppet samhälle att fysiskt skydda sig mot den här typen av attacker. Det är ett hopplöst företag. Idag önskar man att strandpromenaden i Nice hade varit fylld med stora betongsuggor som kunde hindrat lastbilens framfart. Men för två dagar sedan var det ingen som tänkte på det.

    Så är det: vi kan inte föreställa oss varje handgjord katastrof som människor kan ställa till med. Vad vi kan göra är att arbeta långsiktigt för att skapa ett samhälle och en värld där folk inte vill göra sådana saker.

    Låter det flummigt? Inte flummigare än att tro att vi kan skydda oss med polis och militär mot illvilliga personers fantasier och destruktiva idéer. Breivik planerade i flera år. Mannen i Nice kan ha planerat länge, men kan också bara bestämt sig den 14 juli. Resultatet i dödade och skadade blev ungefär detsamma.

    Hela attacken påminner betänkligt mycket om scenariot i en bok av Stephen King, ”Mr Mercedes”, där människor mejas ner med hjälp av en bil när de står i kö till en jobbmässa. Jag bara påpekar det eftersom många kommer att tro att dådet inspirerats av islam och Koranen. Det kan faktiskt lika gärna ha inspirerats av Stephen King.

    Böcker kan vara farliga. Lastbilar kan vara farliga. Flygplan kan vara farliga.

    Vapenförespråkarna i USA har slagordet ”vapen dödar inte, människor dödar”. Det är givetvis korrekt, även om de borde ha tillagt att människor med vapen dödar betydligt oftare än andra.

    I vissa händer är allt vapen. Det gäller att nå hjärnan som styr de händerna.

    Expressens Eric Erfors påstod nyligen i en krönika att ”Natomotståndarnas favoritargument är att ett svenskt Natomedlemskap skulle öka spänningar och främja en rysk upprustning.”

    Det är inte sant. Favoritargumentet är att ett svenskt Natomedlemskap är korkat. Att minska vårt lands politiska spelplan i en tid när kommunikationen mellan de två stora kärnvapenmakterna återigen är känslig och komplicerad vore förödande dumt.

    Erfors skriver också: ”Sverige ska inte låta hänsyn till ryska intressen styra våra säkerhetspolitiska vägval.” Men är det inte just förhållandet till Ryssland, mer känt som rysskräck, som helt styr Natoförespråkarnas argumentation?

    Hittills har ingen, speciellt ingen på Natolovsjungande Expressen, presenterat ett enda realistisk scenario där Sverige och inget annat land angrips militärt av Ryssland. Erfors försöker att bygga upp Gotland som ett troligt stridsobjekt, med den inte helt sanningsenliga sentensen ”den makt som kontrollerar Gotland kontrollerar också Östersjön”.

    Om det vore sant borde Sverige vara den makt som kontrollerar Östersjön. Känns det som ett korrekt påstående?

    Om jag hade varit Natoförespråkare så hade jag åtminstone varit smart nog att inte driva på frågan just nu. Jag hade väntat minst ett halvår och sedan möjligen tagit upp frågan kanske i februari eller mars nästa år – under förutsättning att Hillary Clinton vinner presidentvalet i USA i november.

    Just det, mina damer och herrar: Nato-förespråkarna vill driva in oss i pakten just som den dominerande maktens överbefälhavare inom kort mycket väl kan heta Donald J Trump. ”Ain’t that a kick in the head?”

    Sverige skulle alltså diskutera och utforma vår framtida försvarspolitiska doktrin och vår säkerhetspolitik i samråd med bland andra… Donald Trump. Jag tror inte att vi som är motståndare till ett Natomedlemskap kan producera en tydligare bild av varför Sverige bör avstå från att gå med i Nato.

    Ärligt talat tror jag att det egentligen räcker långt att påminna om vad George W Bush och hans muntra män ställde till med under sina år vid makten för att många svenskar ska vilja behålla viss säkerhetspolitisk självständighet . Men blotta tanken att Trump kan bli överbefälhavare eller ens komma när en sådan position, bör ha en mycket avkylande effekt på många som annars kanske är benägna att av rysskräck vilja gå med i Nato.

    Inte minst bör man påminna om att Trump och den ryske presidenten gillar varandra. Det kan ändras snabbt, båda är lynniga, men då är det ju skönt att veta att vi har en amerikansk variant av Putin att ställa mot den riktige Putin. Eller skönt är nog inte ordet jag söker. Skrämmande, är ordet.

    De avtal som nu finns som berör förhållandet mellan Sverige och Nato räcker både långt och länge. Låt oss inte ta ett beslut som bara minskar våra valmöjligheter.