Familjen Park måste få stanna

Ledare Artikeln publicerades
Familjen Park från Nordkorea hotas av utvisning efter tio år i Sverige. Här de tre barnen.
Foto: Privat
Familjen Park från Nordkorea hotas av utvisning efter tio år i Sverige. Här de tre barnen.

En mörk januarikväll for jag till Fågelfors för att besöka familjen Park ihop med min partivän Jonas Erlandsson. Efter att jag läst om familjen kontaktade jag GS-facket som engagerat sig för dem, och som hjälpte mig ordna träffen.

Vi blev varmt välkomnade. Under timmarna som följde beskrev de sin situation. Hur de flydde Nordkorea, en av världens farligaste diktaturer. Turerna med Migrationsverket och väntan – de har levt här i Småland i över tio år.

Och de berättade om sitt liv i Fågelfors. Pappan har fast jobb på trähusfabriken Attacus. Mamman arbetar som lokalvårdare. Barnen går i skolan. Medan vi pratar kikar de in i vardagsrummet. De är födda i Sverige. Vi är deras hemland.

Hela situationen påminner om en annan familj jag mötte för några år sedan. Oskarshamnsfamiljen Said-Diab hotades av utvisning till Libanon efter åtta år här. Trots att två av barnen var födda här ville Migrationsverket utvisa dem till ett land de aldrig varit i. Barnens vänner engagerade sig, jag besökte själv deras skola och träffade många av dem.

Tillsammans med flera Oskarshamnare engagerade vi oss för familjen. Framför allt gjorde skolan och barnen stora insatser för att väcka opinion och visa det orimliga i att deras kompisar inte skulle få bo kvar här.

1990 ratificerade Sverige barnkonventionen, som ett av de första länderna, och riksdagen har beslutat att barnkonventionen ska bli svensk lag 2020. I konventionen står: ”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.”

Migrationsverkets beslut att utvisa familjen Park från Sverige, här där barnen är födda, till Sydkorea som de inte har någon relation till, är i strid med barnkonventionen.

I Sverige har vi den ordningen att det är opolitiska tjänstemän på Migrationsverket och migrationsdomstolar som avgör om en person får stanna i landet. Besluten fattas varken av riksdagsledamöter eller av regering.

Men vi riksdagsledamöter kan bidra till att bilda opinion för att uppmärksamma Migrationsverkets bristfälliga hantering. Och vi kan trycka på regeringen att se till att myndigheten gör vad den ska.

Vi lokala socialdemokrater har gjort just det. Det kommer vi fortsätta göra. När jag är tillbaka i riksdagen från min föräldraledighet ska jag också där lyfta det. (Då i januari var det inte möjligt eftersom Sverige saknade regering och vi ledamöter därför inte kunde ställa så kallade riksdagsfrågor.)

Migrationsverkets agerande i detta och andra ärenden där tiden drar ut, underminerar människors tilltro till rättsväsendet i allmänhet, och hanteringen av migrationsärenden i synnerhet. Det är dags att myndigheten gör om och gör rätt. Familjen Park måste få stanna.

Efter utvisningshot och flera års väntan fick familjen Said-Diab till slut stanna i Sverige. Vi är många som kommer att fortsätta lyfta familjen Parks fall för att de också ska få bo kvar här.

Laila Naraghi

Kolumnisten är riksdagsledamot, S, från Oskarshamn