Nu krävs en djärvare ekonomisk politik

Ledare Artikeln publicerades
Inför det pågående budgetarbetet i Rosenbad redovisar idag finansminister Magdalena Andersson (S) sina ekonomiska bedömningar när regeringen är samlad i sörmländska Harpsund.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Inför det pågående budgetarbetet i Rosenbad redovisar idag finansminister Magdalena Andersson (S) sina ekonomiska bedömningar när regeringen är samlad i sörmländska Harpsund.

När finansminister Magdalena Andersson (S) på torsdagen ställer sig framför ett samlat medieuppbåd i sörmländska Harpsund, för att redogöra för det ekonomiska läget, råder ingen tvekan om att det sker med lite nya förutsättningar jämfört med tidigare år.

Dels möter den sittande regeringen en tydlig konjunkturavmattning. Visserligen går det inte att tala om kris eller lågkonjunktur. Men statliga expertmyndigheten Konjunkturinstitutet rapporterade i början av augusti om en oväntat snabb inbromsning av högkonjunkturen.

Sysselsättningen bedöms inte stiga lika mycket som i tidigare prognoser. Tillväxten blir inte alls lika stark och inflationstakten faller. Överskottet i finanserna minskar. Världsekonomin rymmer stora osäkerheter.

Dels finns det stora behov i den offentliga verksamheten som kräver nya och växande resurser.

På ett helt annat sätt än tidigare behöver staten nu använda sin grundläggande ekonomiska styrka för att stödja kommuner och regioner så att de kan upprätthålla kvaliteten i sina verksamheter utan att behöva ta till skattehöjningar. Få frågor är mer akuta att ge besked om och hantera.

Krav ställs också på besked om försvarets framtid och ekonomi, liksom på förbättrade pensioner, rättsväsendet och åtskilligt annat.

Samtidigt ska man komma ihåg att kostnaderna för sådant som exempelvis migrationen sjunker kraftigt.

Dels är den parlamentariska situationen helt ny.

Under förra mandatperioden fanns ett budgetsamarbete mellan regeringen och Vänsterpartiet – och i någon mening levde andan från Decemberöverenskommelse under mandatperioden tre sista år, vilket gjorde att de rödgröna budgetarna tog sig igenom riksdagen.

Nu finns ett samarbete mellan de två regeringspartierna och Centerpartiet och Liberalerna. Det ställer krav på en ny typ av kompromisser.

När alla de fyra samverkande partierna ska få igenom någonting att bära hem till de egna väljargrupperna är det knappast gratis. Bland annat ska mindre motiverade liberala krav på avskaffad värnskatt för de med de högsta inkomsterna infrias.

Men Januariavtalets förverkligande kan därför faktiskt också innebära att den ekonomiska politiken sammantaget blir lite mer expansiv än vad regeringen annars hade tänkt sig; något som i sin tur vore välkommet.

Sakligt sett finns nämligen ingen anledning för regeringen att hålla i handbromsen i den ekonomiska politiken. Statsskulden som andel av den samlade ekonomin är nu lägre än på 40 år. Det är alltså både motiverat och finns utrymme för mer gaspådrag.

Inte för att den ekonomiska politiken ska bedrivas på något våghalsigt sätt. Men ska man möta en konjunkturavmattning, för att hävda välfärd och sysselsättning, så kräver det en lite djärvare ekonomisk politik än hittills.

Vi får väl se vad Magdalena Andersson i dag på eftermiddagen har att säga från ett Harpsund i vacker sensommarskrud.