Fler äldre skulle kunna deltidsarbeta

Ledare Artikeln publicerades
Med en åldersfaktor i sjukförsäkringen skulle fler äldre kunna deltidsarbeta tills de når en ålder där den allmänna pensionen och tjänstepensionen tillsammans ger en rejäl slant per månad att leva på, skriver Håkan Svärdman i en kolumn.
Foto: Michael Probst
Med en åldersfaktor i sjukförsäkringen skulle fler äldre kunna deltidsarbeta tills de når en ålder där den allmänna pensionen och tjänstepensionen tillsammans ger en rejäl slant per månad att leva på, skriver Håkan Svärdman i en kolumn.

När jag för ett par år sedan bläddrade igenom ett av morfars fotoalbum fann jag en bild av hans morfar, Jakob M Svärdman. Under bilden står det: 99 år, född 1840. Jag insåg direkt att han tillhörde Sveriges första generation pensionärer.

En enig riksdag hade år 1913 beslutat att införa det som kom att kallas för folkpension. Året därpå påbörjades utbetalningarna till personer som fyllt 67 år.

Trots att morfar Jakob hade hunnit bli 74 år fick han ingen folkpension. Orsaken var att två grupper inte omfattades av rättigheten - alkoholister och personer med tjänstepension. Staten ansåg nämligen att den första gruppen inte förtjänade förmånen, medan den andra gruppen redan hade försörjningen tryggad. Morfar Jakob tillhörde de senare och fick 561 kronor per år i tjänstepension efter 30 års arbete som banvakt hos Kungliga Järnvägsstyrelsen.

För två veckor sedan promenerade jag förbi riksdagshuset strax innan ledamöterna skulle besluta om att höja den tidigaste uttagsåldern för allmän pension från 61 till 64 år, och garantipensionsåldern från 65 till 67 år.

Höjningarna ska ske successivt fram till år 2026. Sedan ska åldersgränserna kopplas till förändringen av den förväntade medellivslängden. Personer födda på 1990-talet bör därför ställa in sig på en pensionsålder på minst 70 år.

Inga demonstranter syntes eller hördes utanför riksdagshuset den dagen. Promenaden fortsatte till det anrika nöjespalatset Berns där jag skulle föreläsa om fackförbundet Forenas förslag till pensionsreform. Jag möttes av en publik där flertalet jobbar med personal- och pensionsfrågor i några av Sveriges ledande företag. Dagen därpå var det dags för en repris på föreläsningen, men i Karlshamns Folkets hus där industriarbetare intog stolarna.

De här två publikerna blottlägger tydligt arbetsmarknadens skilda villkor.

Den första publiken exponeras huvudsakligen för risker på väg till och från jobbet, medan den andra även möter risker på jobbet som kan leda till förslitningar och sjukdom. Arbetsmiljörisker är givetvis en utmaning för arbetsgivare och fack att hantera. Men det går inte att komma ifrån att de här grupperna har helt skilda förutsättningar att kunna gå i pension senare än vid 65 års ålder.

Att höja pensionsåldern är förvisso nödvändig. Beräkningar visar att vi inom två-tre generationer förväntas leva till i genomsnitt 95 - 100 års ålder.

Men ska det allmänna pensionssystemet nå målet om pensioner på 60 procent av slutlönen behöver riksdagen göra betydligt mer. Dels höja pensionsavgiften från dagens nivå på 17,21 till 18,5 procent. Dels genomföra en sjukförsäkringsreform som fångar upp äldre yrkesverksamma personer som idag utförsäkras eller inte beviljas ersättning på grund av att de inte anses tillräckligt sjuka.

Med en åldersfaktor i sjukförsäkringen skulle fler äldre kunna deltidsarbeta tills de når en ålder där den allmänna pensionen och tjänstepensionen tillsammans ger en rejäl slant per månad att leva på. Något som morfar Jakob inte ansågs förtjäna, men som borde vara en självklarhet idag.

Håkan Svärdman

Kolumnisten är samhällspolitisk chef på försäkringsfacket Forena