Fler träd och färre kor

Ledare Artikeln publicerades

 

I veckan presenterade FNs klimatpanel, IPCC, en specialrapport om jord- och skogsbrukets i- och livsmedelsproduktionens - inverkan på klimatet.

Rapporten, som är en sammanställning av forskningen och forskningsresultaten inom denna sektor, konstaterar att det krävs stora omställningar av både brukningsmetoder och konsumtionsmönster om klimatmålet om högs 1,5 procents höjning av genomsnittstemperaturen på jorden ska nås i tid, dvs. inom tolv år.

För jord- och skogsbruket svarar för nära en fjärdedel av de globala koldioxidutsläppen. En minskning av de utsläppen får med andra ord påtagliga effekter för den totala klimatpåverkan.

Något som på ett intressant sätt illustrerar det som håller på att bli en liten tvistefråga i den svenska debatten. Handlar klimatpolitik främst om att ändra ekonomiska och tekniska strukturer, eller handlar det om individuellt ansvar att bete sig miljövänligt?

Svaret är förstås både-och.

Det behövs övergripande förändringar, som vi kan kalla strukturella, i sådant som brukningsmetoder, skogsavverkningar och ekonomiska styrmedel. Här handlar det ofta om beslut på politisk nivå.

Men det handlar också om vad jordbruket ska leverera, hur mycket mark som olika sorters livsmedelsproduktion kräver, hur vi använder skogen - och hur marken fördelas mellan jordbruk och skog.

Och då kommer konsumtionsmönstren in. Och med det våra individuella vanor - och vårt individuella ansvar.

Ta matsvinnet, exempelvis.

Häpnadsväckande 30 procent av all mat som produceras bara förstörs, enligt rapporten. I fattigare länder är förklaringen ofta bristande lagrings- och förvaringsmöjligheter, men för rikare länder handlar det rätt mycket om dåligt planering; man kastar bort mat som blivit över, som man köpt för mycket av eller låtit stå för länge.

75 procent av matsvinnet i Sverige kommer från hushållen; det motsvara ca 100 kilo per person. Man kan onekligen tycka att den miljöpåverkan produktionen av denna bortslängda mat är synnerligen onödig - och att det inte ens innebär någon uppoffring från hushållens sida att börja planera litet bättre.

Snarare har det fördelar för hushållsbudgeten!

Och så är det det där med köttkonsumtionen.

Kött från stora betesdjur, typ kor, är ett från klimatsynpunkt problematiskt sätt att producera protein i livsmedel. Metangas, som kor släpper ut ur sig, hör till det skapar växthuseffekten. Och de betesmarker, som krävs för att föda djuren, skulle kunna användas mer effektivt för dels växtodling, dels alltså skogsplantering.

Så även om alla inte måste bliv veganer på heltid är det en ofrånkomlig slutsats att köttkonsumtionen måste minska.

Färre kor och fler träd, så skulle man kunna sammanfatta rapporten på denna punkt.

Mer skog behövs av flera skäl. Träd bindet koldioxid likaväl matjord, bara det två viktiga skäl för att öka skogarna.

Men det är också så att efterfrågan på träråvara ökar . Den behövs för produktionen av de biobränslen som ska ersätta de fossila. Och IPCC menar att trä i ökande utsträckning måste användas för att bygga klimatsmarta hus.

Om vi ska klara både att ha den skog som behövs av klimatskäl, och kunna ta ut det virke som behövs för produktionen av ett antal från miljösynpunkt viktiga varor - ja, då måste det alltså finnas rejält utrymme för just skog.

Rapporten ger mycket att tänka på. Men den är, samtidigt, hoppingivande; det är egentligen inga omöjligheter den pekar ut.

Men det krävs, som sagt, både en politisk vilja att ta i frågorna om de mer övergripande strukturförändringar som krävs, och en vilja och beredskap hos oss alla, om medborgare och konsumenter, att ta de ansvar som ligger inom ramen för det vi själva styr över.

Man kan ju tillägga att förändringar i konsumenters beteenden dessutom är mycket effektiva medel att påverka producenternas. Och att medvetna opinioner hos medborgarna också ger politiken redskap att driv på den lagstiftning som kan behövas.