”Härskarteknik när sakargument saknas”

Ledare Artikeln publicerades

Joakim Carlsson skrev en ledartext om min artikel om samvetsfrihet i Dagens Samhälle.

Förutom förlöjligandet (”skratta gärna åt dem”), skuldbeläggandet (”ny front mot kvinnor”),” guilt by association” (för övriga namngivna, varav vissa inte ens vet vem jag är), hittar jag inga argument i sak.

Eventuellt saknar han sådana, och tar därför till härskartekniker. Men låt gå, jag tar gärna sakargumenten ett varv till.

Sverige har valt att göra Europakonventionen till svensk lag där samvetsfrihet är en självklar rättighet. I den norska domen hänvisas till kvinnokonventionen, och domstolen anger att samvetsfrihet i denna konvention är underförstådd.

Det framkommer exempelvis att vårdgivare bör erbjuda alternativ för att kvinnor inte ska gå miste om insatser på grund av personal som åberopar samvetsfrihet. Enligt barnmorskornas internationella etiska kod har barnmorskor rätt att avböja att delta i aktiviteter för vilka de hyser djupt moraliskt motstånd.

Även för arbetet till den svenska abortlagstiftningen framhåller att sjukvården liksom det övriga arbetslivet bör ta hänsyn till anställdas intressen och förutsättningar, och därför låta läkare och annan sjukvårdpersonal slippa delta i abortverksamhet om de hyser etiska eller religiösa betänkligheter.

Vad gäller det övriga arbetslivet har journalistkåren samvetsfrihet inskrivet i sitt kollektivavtal. Carlsson kan alltså inte åläggas uppdrag som strider mot hans övertygelse.

Om Carlsson har sådan omsorg om kvinnor borde han inte missa att barnmorskeyrket är det antagligen äldsta kvinnodominerade yrket. Och just där ska lyda order eller byta jobb vara de enda alternativen.

Brita Storlund, kommunikatör för organisationen Människovärde

 

Svar:

Om man ska anklaga någon för att syssla med härskartekniker, bör man inte använda ett felaktigt citat som argument. Vad jag skrev var: ”Nu öppnar alltså abortmotståndarna en ny front riktad mot preventivmedel – eller för att vara brutalt ärlig – mot kvinnor.” Att motstånd mot preventivmedel också i praktiken är att vara mot kvinnor tror jag de flesta som studerat kvinnohistoria håller med om.

Att i landstingen ha läkare och vårdpersonal anställd som vägrar befatta sig med preventivmedel är absurt. Rätt till vård på lika villkor är en grundläggande princip i svensk hälso- och sjukvård. Lagstiftningen slår tydligt fast att vården ska utgå ifrån patientens behov. Inte vårdgivarens, inte arbetsgivarens eller personalens – utan patientens.

Den uppfattning stöder bland andra Svenska Barnmorskeförbundet och man har flera gånger betonat att man anser att Sverige inte ska tillåta vårdvägran från personalens sida.

När abortlagen skulle införas 1975 skrev man mycket riktigt i förarbetena att man skulle undvika att till abortverksamheten ”binda sådan personal som av exempelvis moraliska eller religiösa skäl har svårt att acceptera sådant arbete”. Storlund hoppar dock bekvämt över fortsättningen: ”Detta gäller inte minst av hänsyn till den abortsökande kvinnan.”

Inte ens då ansågs det rimligt att skapa en psykisk miljö där abortsökande kvinnor skulle befinna sig bland abortmotståndare.

Till sist: Jag lovar att inom kort på denna sida återkomma till skillnaden mellan journalister och barnmorskor.

Se där en mening som jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva.

Joakim Carlsson