Har M återvänt till rötterna?

Ledare Artikeln publicerades
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson är kejsaren utan kläder, enligt kolumnisten Laila Naraghi.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson är kejsaren utan kläder, enligt kolumnisten Laila Naraghi.

Sedan valet har Ulf Kristerssons olika uttalanden avlöst varandra. Den ena krumbukten efter den andra. Ju mer han pratar, desto mer avslöjande blir det. Som kejsaren utan kläder står han nu avklädd för allmän beskådan.

Det gäller inte minst Moderaternas förhållningssätt till SD. I lördagens Dagens Nyheter fick Kristersson frågan: ”Vad är det som är så farligt med att ge SD inflytande?” Hans svar: ”Det är inte farligt, alla som röstar har inflytande.”

Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti med nazistiska rötter. SS-soldaten Gustaf Ekström stred på Nazi-Tysklands sida under Andra världskriget, men när krigslyckan vände för Hitler smet Ekström tillbaka till Sverige. Här medverkade han 1988 i grundandet av SD, där han senare blev revisor för partistyrelsen. Han ångrade aldrig sitt nazistiska engagemang.

De senaste åren har vi sett otaliga exempel på SD:s rasism. Företrädare som säger att judar och samer inte är svenskar, att muslimer inte är 100 procent människor, att somalier är inavlade, som hånar Förintelsens offer, och så vidare. Och så vidare.

Även på andra områden visar SD prov på partiets icke-demokratiska grundhållning. Jimmy Åkesson vill lägga ned radiokanalen P3 efter att kanalen sänt satir om honom. SD-företrädare uttalar sig återkommande nedsättande om HBTQ-personer, och vill kriminalisera Pride som även jämförs med pedofili. SD:s band till Putins parti och andra auktoritära organisationer oroar.

Ändå anser Kristersson att det inte är farligt att SD får inflytande. Det är häpnadsväckande och historielöst.

I måndagens P1 Morgon fortsatte han klä av sig. Där gav Kristersson beskedet att han inte moraliserar över Sverigedemokraterna. I Svensk ordbok beskrivs moralisera som att ”ge anvisningar om moraliskt riktigt handlande”. Politik handlar till stor del om förslag och ageranden som vilar på olika idémässiga grunder, som i sin tur bygger på skilda förhållningssätt till just moraliska och etiska frågor.

Men Kristersson vill inte kännas vid den moraliska dimensionen i dagens parlamentariska läge. Det förklarar varför han inte invänder mot moderaternas samarbeten med SD i södra Sverige och att han är beredd att i regeringsställning göra sig beroende av SD.

Är jag egentligen förvånad? Nej, kanske inte. För Kristersson går de rikas ekonomiska intressen främst. Det viktigaste för Moderaterna är att genomföra privatiseringar och skattesänkningar för de med tjockast plånböcker. Även om priset är en förstörd demokrati och ökad rasism.

Det räcker med att se Moderaternas historia. De kämpade mot allmän och lika rösträtt. De ville inte att arbetare och kvinnor skulle få vara med och bestämma. De kallade Nelson Mandela terrorist och stödde apartheidregimen i Sydafrika. De hånade Olof Palme för hans kamp mot rasismen. Och så vidare.

Jag påminns om Björn Afzelius sång ”Svarta gänget”.

Kanske har Moderaterna nu bara återvänt till sina rötter. Men innerst inne hade jag ändå hoppats att de lärt sig något av historien. Ännu är det inte för sent.

Laila Naraghi

Kolumnisten är riksdagsledamot, S, från Oskarshamn